Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 100 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
På så sätt lämnade 40 000 armenier södra Armenien för att bosätta sig i Sivas, 1000-talet och Arabkir. Denna emigration var resultatet av en hopplöshet som fick katastrofala följder och som Ormanian beskriver "var denna massemigration ett av huvudskälen till förstörelsen och ödeläggningen av det armeniska fosterlandet". 70

I motsats till armeniska Vaspourakan fortsatte bagratouniska Armenien att med stort mod stå emot allt och alla. År 1021 led de seldjukiska turkarna ett stort nederlag mot den armeniska armén som leddes av Vasak Pahlavani, som själv dog under striderna.

Men det dröjde inte länge innan Bysans kejsare tog tillfället i akt och påtvingade Armenien att slåss vid två olika fronter. Denna oförtjänte och inkompetente arvtagare till det stora romerska imperiet höll på att med egna händer gräva sin grav genom att förinta Armenien som verkade lyckas med att av egen kraft strypa strömmen av turkarnas anfall. "Turkarnas attacker mot Armenien hade istället för att dra till sig grekernas hjälp och undsättning fått dem att ta tillfället i akt för att förverkliga sin gamla plan på att erövra det armeniska höglandet och annektera det till östromerska imperiet. Denna handling medförde ett fruktansvärt öde, inte bara för Armenien, utan även för Bysans själv." 72

Under Smbat II:s regeringstid, hade en armenisk-georgisk stor feodalherre vid namn David som ägde Taik (Ispir och Olti) i striderna mot muslimer skaffat sig ett stort område som sträckte sig ända till Manazkert (MAlashgert). David var Bysans undersåte och när han dog ockuperades hela hans territorium av Basil II som hade återtagit policyn om att, bit för bit, annektera Armenien till sitt imperium (år 1000). 74 Denna ockupations- och utvidgningspolicy fortsattes även av Basil II:s efterträdare. Vid Smbat III:s död (1042) tvingade Michel Calaphate, en av Basil II:s efterträdare, Armenien som ännu stod emot de seldjukiska turkarna att slås i två olika fronter. När den stora befälhavaren Vahram Pahlavani förberedde kröningen av Smbat III:s efterträdare, d.v.s. kungens brorson Gagik II som var blott 14 år gammal vid denna tidpunkt, skapade den bysantinska kejsaren en konkurrent till honom i form av Vest Sarkis av Siuni som var en armenisk furste och grekernas undersåte.

Efter denna händelse slog det bagratouniska Armenien tillbaka bysantinska attacker vid tre olika tillfällen och tvingade dem till reträtt. Denna gång ansträngde sig Bysans ännu mer för att erövra Armenien och annektera det till sitt imperium för gott då man skickade en enorm armé till södra delen av det bagratouniska Armenien och samtidigt fick albanernas (nuvarande Azerbajdzjan) kung att anfalla Armenien österifrån. Men vid det hårda slaget som utkämpades vid Anis murar besegrade general Vahram Pahlavani den bysantinska armén och grekerna som led ett svårt nederlag lämnade 20 000 döda efter sig. 78 Denna seger tillät Vahram Pahlavani att kröna Gagik II till Armeniens kung och sedan inta Anis fästning som var i Vest Sarkis mäns händer.

Efter denna stora seger vände sig Armeniens nya kung och den stora befälhavaren mot Armeniens andra fiende, d.v.s. de seldjukiska turkarna som fortfarande försökte att erövra det bagratouniska riket. Armeniens armé skyndade sig för att möta dem vid platsen för dagens flod Gokt-chai, där kungen och hans befälhavare delade den armeniska armén i två olika förband. Den första delen drabbade samman med de seldjukiska turkarna och låtsades sedan fly och drog turkarna med sig till den andra armén som väntade i bakhåll. Slaget slutade med ett katastrofalt nederlag för de seldjukiska turkarna.