Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 132 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
När kejsar Manuel underrättades om nederlaget lyckades han övertala sultan Massoud, Koniens herre, att anfalla Nya Armenien, men Toros slog tillbaka hans styrkor vid två olika tillfällen. Då allierade sig Massoud med Renand de Chatillon, Antiokhias prins, som hade hamnat i gräl med Toros över fästningen Gastin i Amanusbergen, och begärde att Antiokhia skulle förklara krig mot Nya Armenien. Denna frontändring slutade också med armeniernas seger i närheten av Iskanderunsviken. 41

Efter detta samlade kejsaren en armé på 20 000 man och ledde dem själv. År 1158 anföll denna armé Nya Armenien och lyckades ockupera Kilikiens slätt, men Toros retirerade tillbaka ända till fästningen Dadjeghikhar, belägen bland Taurusbergen och därifrån fortsatte striden medan hans bröder försvarade området Marash.

Till slut, år 1159, efter medling av Baudouin III, Jerusalems kung, inrättades ett fredsavtal, enligt vilket Bysans överlämnade Kilikiens slätt till Nya Armenien medan man behöll de viktiga städerna Anazarba och Mamistra.

Toros kommande regeringsår slutade i seger i krigen mot Konien och Allepo och de sista av dessa krig var striderna där armenierna hjälpte korsriddarna i kampen mot deras starka fiender.

I tro om att kunna utnyttja detta krig för att återta Kilikiens slätt började Bysans kejsare att mobilisera. Först lurades Toros bror Stephan i en fälla och togs tillfånga och därefter skickades en ny armé till Armenien. I den avgörande striden vid staden Tarsus besegrades den bysantinska armén år 1163. 43 Efter detta datum befriades Kilikiens slätt helt och hållet från Bysans ockupation och införlivades i Nya Armenien. Även det arbete som Konstantin I hade påbörjat nådde nu sitt mål nämligen att få samtliga armeniska furstar under den roubeniska dynastins makt även om dessa ansåg sig själva som Bysans undersåtar.

Denne modige prins, d.v.s. Toros II, som tillsammans med Rouben I och Levon II räknas som grundarna till Nya Armenien, överlämnade efter sin död tronen till sin son Rouben II.

Nya Armenien upplevde, under denne kung, en kaotisk tid på grund av provokationer från kungens farbror Mleh. Mleh som tidigare hade blivit medlem i tempelriddarnas order hade utträtt och konverterat till Islam och tjänstgjorde hos Allepos sultan, Nourredin. Med hjälp av Nourredin lyckades han avsätta Rouben II och själv bli Nya Armeniens härskare. Mleh slog tillbaka Bysans anfall vid tre tillfällen men mördades till sist av armenierna i Sis.

Näste prins, Rouben III, var brorson till Toros II:s andra bror, d.v.s. Stephan, den modige försvararen av Marash. Rouben III, som var en härskare med de finaste humana egenskaperna, hade turen med sig då han hade sin bror Levon vid sin sida. Levon kom att kallas för Levon II och blev Nya Armeniens framtida kung. Bohèmond III, Antiokhias baron, som ville åt Kilikien lyckades lura Rouben III och få honom att komma till hans hov där han arresterades och fängslades. Bohèmond anföll Armenien som han trodde var herrelöst. Men kungens bror Levon visade att han var en mäktig krigare trots den rådande situationen. Han ledde själv Armeniens styrkor, körde tillbaka Bohèmonds styrkor och tvingade honom att befria hans bror Rouben. 46

Vid sin återkomst till Armenien visade Rouben III att han fortfarande var en godhjärtad och välvillig härskare och styrde landet med stor kunnighet. Rouben byggde städer och kloster och skänkte stora summor till välgörande ändamål. Och eftersom han var väldigt gudfruktig avträdde han tronen vid hög ålder och överlämnade den till sin bror Levon.