Den tyske historikern H. Prutz, författare till historieboken om Fredrik Barbarossa skriver det följande om relationerna mellan kejsaren och Armenien: "Då det Nya Armenien var den viktigaste förespråkaren för kristendomen i Orienten hade de en viktig roll. Detta var något som Fredrik Barbarossa kom underfund med men även armenierna förstod de fördelar som man kunde erhålla genom att etablera vänskapliga relationer med denna mäktiga härskare. Det segerrika kriget som slutade med att Levon II erövrade området Issurien från Koniens styre var ett av skälen som förvandlade den armeniska prinsen till Fredrik Barbarossas allierade. Relationerna mellan de två etablerades t.o.m. innan den tyska armén nådde Kilikien. Kejsaren som hade kommit underfund med Nya Armeniens riktiga värde och dess viktiga roll bestämde sig för att återuppväcka det romerska imperiets namn som hade glömts bort i denna del av världen och utnämna Levon II som representant och arvinge till imperiet och därmed använda Armenien i skapandet av sitt rike över Orienten." 57
Prutz beskriver i sin bok hur den tyska armén, utmattad och trött, efter att ha förlorat större delen av sina hästar och packningar i slagen mot de seldjukiska turkarna vid Konien då den turkiska armén hade förintats, nådde Armeniens gräns. Fredrik Barbarossa mottogs av Levon II:s personliga sändebud i ett bergspass i Taurusbergen och fick bekräftelse på armeniska prinsens löfte om assistans.
Han underrättade även Fredrik om att förnödenheterna som den tyska armén behöver var samlade och fanns i staden Issurien. Fredriks armé, under ledning av de armeniska vägvisarna, gick in genom Taurusbergens passage och möttes av stora svårigheter som uppstod på grund av områdets natur. Till slut nådde armén Kilikiens slätt och större delen av armén slog läger vid staden Issurien. Kejsaren, slog tillsammans med sina officerare och de armeniska vägvisarna, läger vid floden Seleph den 10 juni 1190. Efter måltiden, då han besvärades av värmen, gick han för att bada i floden. Hans följe avrådde honom och försökte stoppa kejsaren men fick ge sig. Fredrik klädde av sig och började bada när han drabbades av blodstockning och försvann i vågorna. Tyskarna och armenierna hoppade i vattnet och kunde efter en stund dra ut kejsarens livlösa kropp. 59
När Levon II, tillsammans med den armeniska ärkebiskopen, anlände till Issurien för att träffa Fredrik möttes han av ett sörjande och chockat tyskt läger och fick reda på sin stora allierades död.
Fredrisk Barbarossas son och efterträdare, Henrik VI, visade sin uppskattning för sin fars allierade och uppfyllde sin fars löfte och utnämnde Levon II till kung.
Den 6 juni 1199 överräckte kardinal Conrad de Wittelsbach från Mayence, som var företrädare till påve Celestin II och kejsarens representant, i kyrkan Kristus Helige Visdom i staden Tarsus, i närvaro av 15 biskopar och 39 armeniska furstar och en grupp latinska adelsmän den kungliga kronan till Levon II och ärkebiskop Grigor VI krönte Levon II som den nya härskaren och arvtagare för det romerska imperiet i öst.
|
|
|
