Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
FöregÃ¥ende sida Sida 140 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
När Konstantin insåg detta körde han ut Philip från Armenien och gifte bort Isabelle med sin son Hèthoum. Hèthoum I, som regerade mellan 1226-1270, blev grundare till den hèthoumiska dynastin som övertog landets styre efter det roubinisk-bagratouniska styret.

Koniens turkar utnyttjade denna övergångsperiod och ockuperade större delen av Issurien i den västra delen av Nya Armenien och Hèthoum I började sitt styre med att ta tillbaka de ockuperade delarna i denna provins. Mot Mamluckerna, som efter besegrandet av korsriddarna hade visat sig bli Nya Armeniens största och mäktigaste motståndare, sökte Hèthoum I hjälp hos mongolerna. För detta reste han personligen till Gharaghoroum, en resa som var sig sagoliknande och som berättade om armeniernas mod och djärvhet.

Vid mongolernas invasion under ledning av Djingis KhanMindre Asien hotades, hörde Nya Armenien till de anatoliska ländernas allians (av vilka majoriteten var seldjukiska turkar) och denna allians lyckades tvinga tillbaka mongolernas styrkor. Men efter Djingis Khans död vände sig hans sonson Oktay mot syd d.v.s. muslimska områden i Syrien och Mesopotamien vilka var Egyptens undersåtar. Hèthoum I undertecknade ett alliansavtal med Oktay Khan. Han etablerade kontakter med mongolerna och drog deras uppmärksamhet mot sig med en händelse som är värd att nämnas. Det var så att hans gamla ärkefiende, Koniens turkiske sultan Ghiasedin besegrades av mongolerna och flydde med sin familj till Nya Armenien och sökte asyl hos kungen. Mongolerna krävde att han skulle överlämnas till dem. Men Hèthoum vägrade att utlämna sin fiende som nu hade blivit hans gäst och sökt skydd hos honom och överlämnade enligt österlänningars sed istället sin son Levon. Mongolerna imponerades djupt av hans agerande och etablerade goda relationer med honom. 76

Armeniens styrkor gick ihop med de mongoliska styrkorna som leddes av Oktay Khans bror Houlagou Khan. De allierades plan var att erövra Syrien och Palestina för att sedan befria Jerusalem då mongolerna hade sagt att de ville återlämna Jerusalem till de kristna och endast behålla Syrien och Mesopotamien för sig själva. Armenien och mongolerna samlade sina styrkor i Ourfa och besegrade Allepos sultan.

Men just under denna tid dog Oktay Khan och Houlagou Khan tvingades återvända till Centralasien för att göra anspråk på sin brors tron. Egyptens Mamlucker utnyttjade detta tillfälle, körde tillbaka den mongoliska armén som saknade ledarskap, intog Antiokhia och anföll sedan Nya Armenien, ockuperade Kilikiens slätt och utförde fruktansvärda dåd och omfattande förödelse. Hèthoum I som hade tagit skydd i landets bergiga del tvingades för anskaffandet av fred skänka bort fästningen Derbesak till Egyptens sultan. Kung Hèthoum steg ner från tronen vid hög ålder och överlämnade den till sin son Levon III.

Levon III, som regerade från 1270 till 1289, tvingades först slå ner några missnöjda armeniska furstars uppror. Egyptens sultan utnyttjade situationen och anföll återigen Nya Armenien. Han lyckades erövra Kilikiens slätt och intog år 1273 staden Tarsus och brände ner den till grunden. Invånarna massakrerades eller togs tillfånga. Kungen och den armeniska armén kunde precis som vid tidigare anfall ta skydd i Taurusbergen och fortsätta striden därifrån. På så sätt kunde fästningen Sis, landets huvudstad, motstå fiendens attacker. Sedan, år 1276, då Levon III äntligen hade lyckats samla alla armeniska styrkor runt sig, gick han till motattack. Han lyckades lura fiendens armé i ett bakhåll och förinta den. Egyptens sultan som hade träffats av en pil under striderna flydde hem och tog sig till Damaskus men dog där av skadorna. 78