Armeniens arkitektur och dess inflyttande över västvärldens
Det är dock, precis som under tidigare seklerna, inom arkitekturen som det bagratouniska Armenien har medverkat i utvecklingen av civilisationen och kulturen med sina dyrbara och originella bidrag. Det är egentligen inom just detta område som det armeniska tankesättet och skaparkonsten har uppenbarat sig tydligast.
I utvärderingen av vikten av denna byggnadsteknik och konstnärliga erfarenhet måste man komma ihåg att under medeltiden räknades arkitektyrket till de högsta och ädlaste yrken och alla andra yrken räknades som dess undersåtar, så att målare och snickare arbetade åt den så kallade mästaren, d.v.s. byggmästaren.
Med forskning om denna konstform, som kanske är den mäktigaste och mest uppenbara faktorn för nivån hos en nations skaparkraft och fantasi, kan man fortfarande återskapa denna röda tråd hos Armeniens civilisation som just i denna stund var på väg mot sin höjdpunkt.
Det bagratouniska Armeniens härskare var, som vi tidigare har påpekat, outtröttliga byggare. De använde större delen av sitt lands statskassa och intäkter till att skapa nya byggnader.
Ett av de mest framträdande exemplen är den ståtliga katedralen i staden Ani vilken byggdes mellan 989-1001, under översyn av den berömde arkitekten Tiridat (Tiridat åkte senare till Konstantinopel för att reparera katedralen S:t Sofia). Även kyrkorna S:t Grigor (byggd cirka år 1000) och S:t Apostel (slutet av 900-talet) och klostren S:t Grigor och Frälsaren (1035) är uppenbara tecken på blomstringen av denna konst i Armenien.
Förutom de vackra byggnaderna i Ani, bör man nämna kyrkan #I-Akhtamar (ö), 900-talet#Akhtamar (915-921), belägen på en ö med samma namn i sjön Van, vilken kyrkan Jean Goujon i Paris är en kopia av. Även kyrkan i Marmashen (998-1029), S:t Ohannes i Koskavank (1020-1040), S:t Grigor i Daratchitchag (1033), heliga Apostelns kyrka i Kars, katedralen i Argina, Sion-kyrkan i Ateni och många andra.
Till denna lista måste man tillägga flera av kyrkorna i Georgien som är efterlämningar från 900- och 1000-talen, vilka har byggts enligt den armeniska arkitekturskolans stil.
Enligt Charles Diehl är denna blomstring, som kan ses hos de andliga och historiska byggnaderna i Armenien, bevis på att den armeniska arkitekturen mellan 800-och 1100-talen, med avseende på stilrikedom och former men även det konstnärliga och delikata arbete som har lagts ner på byggnaderna, genomgick en oerhörd utveckling. De flesta byggnader från denna period utgör en mycket speciell samling som är anmärkningsvärd ur alla aspekter. Denna blomstring bekräftar helt Viollet le Dues teori 134 som påstod att det fanns en samverkan mellan medeltidens konstformer och själen hos de folk som dessa konstformer utvecklades bland.
Angående stilen och tekniken hos dessa byggnader pekar Strzygowski på en originell stil som tydligt tillhör de armeniska skaparna. Denna stil gick ut på användandet av slipade stenar, inte som ett dekorativt överdrag eller en exteriör, utan en riktig kista. De slipade stenarna som byggde upp fronten på byggnadens exteriör lades på första raden. Denna samling byggde upp skelettet i vilket man sedan hällde in murbruket.
|
