Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 128 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Endast kustområden i Mindre Asien återfanns under Bysans styre och det samtidigt som Bysans själv visade tydliga tecken på ökande svaghet och förfall.

År 1071 föll staden Jerusalem i de seldjukiska turkarnas händer. Precis i motsats till araberna som hade visat god behandling av den heliga stadens kristna och hade låtit dem utföra sina religiösa ritualer och vallfärda till heliga platser så började de seldjukiska turkarna att anfalla pilgrimer som reste dit från Europa vilket, precis som vi redan vet, blev ett av skälen till korstågen.

De seldjukiska turkarnas enorma imperium blev dock kortlivat och existerade endast i 40 år. Detta imperium nådde sin höjdpunkt under seldjukiska Melik Shah (son till Alp Arsalan, Anis erövrare). Denne kung, som hade sitt maktcentrum i Persien, regerade mellan 1072 och 1092. Med hans död i 1092 delades hans rike i mindre självständiga furstendömen vilka kallades för atabegs med bl.a. Fars och Kerman (Iran), Allepo, Damaskus och Konien (Konien och Sivas) och t.o.m. i ännu mindre administrativa delar där lokala herrar (Khan) regerade (i Sivas regerade en furste som hade öknamnet vetenskapsmannen och var av armenisk börd).

Alla dessa länder var små administrativa enheter vilka var i ständigt krig med varandra och inte hade kompetens och kunnande för att bilda en gemensam front mot sin yttre fiende. Man skall även nämna att Egypten, som på den tiden regerades av de fatemiska kalifaten, var i krig med de seldjukiska turkarna (de seldjukiska turkarna var sunniter medan Egypten, fram till Sallahedin Ayoubis regering, var shiitiska muslimer) något som visar att dåtidens islamiska värld var starkt splittrad.

Precis före korsriddarnas ankomst, år 1098, lyckades de fatemiska kalifaten att köra ut de seldjukiska turkarna ut ur Jerusalem och var de som försvarade Jerusalem mot korsriddarna året därpå.

Det var detta tillfälle som armenierna, precis som korsriddarna, utnyttjade och om den islamiska världen inte var splittrad så skulle sannolikt det Nya Armeniens epos inte ha ägt rum heller. 9

Nya Armenien, korsriddarnas allierade (1095-1100)

Efter prins Roubens död i 1095 efterträddes han av sin son prins Konstantin. På så sätt blev Rouben grundare till en ny dynasti av armeniska kungar som kallades för Roubinian-Bagratounian. Konstantin I expanderade sitt rike genom erövringen av ett antal fästningar från muslimerna och försvarade sitt nya rike mot attackerna från emirerna och atabegerna.

Hans styre som varade mellan 1095 och 1100 kom att vara samtida med en viktig historiehändelse, nämligen de första korsriddarnas ankomst till Kilikien. Prins Konstantin och armenierna stod bredvid västvärldens kristna och man kan säga att de med sitt aktiva deltagande hade en avgörande roll i det första korstågets framgångar.