Dessa var de viktigaste händelserna och dragen hos denna storhetstid som mest av allt kännetecknades av Levon II:s allians och närhet till västvärlden. Den kände forskaren Heyd skriver: "Han (Levon II) kände behovet av en seriös allians med västvärldens makter och korsriddarna för sig själv och för sina efterföljare, för att med deras stöd och assistans samtidigt kunna låss mot de muslimska emirerna och mot Bysans. Så fort han bestämde sig för denna policy så synkroniserade han sina handlingar enligt denna plan: han allierade sig med Fredrik Barbarossa och blev därmed det heliga germanska romerska imperiets arvinge och undersåte som i sig var ett av de mest respektingivande allierade till de latinska länderna i öst. Han gjorde sitt bästa för att intressera Europa för sitt lands framgång och välstånd och för att uppnå detta accepterade han systemet för de europeiska länderna under medeltiden, utvidgade handelsutbytet med Europa, delade ägorna bland baronerna och de större religiösa och militära makterna och försökte till sist att sluta fred mellan armeniska apostoliska kyrkan och den katolska kyrkan." 67
Tournebize beskriver personligheten och särdragen hos denne store härskare enligt följande: "Kilikiens armeniska furstendöme nådde kulmen av sin makt och storhet med Levon II. Hans styre är, trots dess tillhörighet i det gamla, fortfarande värt att berömmas. Om man bara visste vilka svårigheter som han fick genomgå för att uppnå den kungliga tronen, hur envis och målmedveten han var för det samtidigt som han var kompromissvillig och vänlig! Hans samtida historiker lovordar hans mod, hans kunnighet i ridning och hans vänlighet och muntra personlighet. Men det uppenbara draget som särskiljer honom från andra är hans långsiktiga medvetenhet, hans skickliga diplomati och politiska ståndpunkter. Genom de allianser med de kristna hoven som han etablerade med yttersta kunnighet lyckades han intressera dem för sin familj och landets välbestånd. Han lyckades även, bland sin omgivning, välja de mest kunniga personerna och överlämna skötseln av olika frågor till dessa. När han hörde talas om en kunnig rådgivare, en vetenskapsman, en retoriker eller en kunnig författare eller militär så försökte han omedelbart att få denne att börja i hans tjänst. Bland dessa kunniga personer var, naturligtvis, andelen och militärer i klart majoritet och bland de furstar som regerade över de 72 viktigaste fästningarna i Nya Armenien, vilka historikerna har nämnt, hittar man bredvid de armeniska namnen även grekiska, germanska och i synnerhet franska namn (bl.a. Roger du Mont, Thomas Maslebrun, Guillaume d'Isle och flera andra)". 71
Slutet på de ridderliga staterna
Nu är det på sin tid att vi snabbt målar upp en bild av Mellanöstern under 1200-talet för att tillåta läsaren att få en överblick över Nya Armeniens historia under tiden för Levon II:s efterträdare.
Efter Saladins erövringar, som resulterade i Jerusalems fall, var huvudmålet för de viktigaste korstågen under 1200-talet, liksom för det femte korståget (1219-1221) och det sjunde korståget (1248-1249), Egypten som på den tiden hade förvandlats till Islams maktcentrum. Dock slutade inget av dessa korståg i en avgörande seger. Det fjärde korståget (1201-1204), som startades blott på grund av Venedigs blinda avund och hat gentemot Bysans och Konstantinopel, resulterade t.o.m. i förintandet av det lilla försvarsstyrka som fanns kvar hos Bysans.
Vid Syriens gräns fanns Nya Armenien och de korsridderliga staterna som ständigt var under tryck från muslimernas allierade och befann sig i en svår situation.
Den enda anmärkningsvärda framgången som korsriddarna uppnådde var återerövringen av staden Jerusalem som varande en kort tid (1229-1234) vilken inte ens skedde med vapen utan genom diskussioner mellan kejsar Fredrik II och sultan Saladins efterträdare.
Dock skedde, i mitten av 1200-talet, en mycket viktig händelse vars konsekvenser hade en bred påverkan på omgivningen, nämligen mongolernas entré i Mellanöstern. Djingis Khan hade redan i början av 1200-talet erövrat Armenien Major. Mongolerna, under ledning av Houlagou Khan, sonson till Djingis Khan, erövrade Mesopotamien och Syrien, körde ut de egyptiska Mamluckernas styrkor ur Syrien och mördade både araber och turkar.
|
