Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 173 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Kulturella aspekter

Turaniska stammars plundringståg och deras kontroll över Armenien var ett obarmhärtigt slag mot den armeniska nationen, krossade dess civilisation och stoppade dess utveckling och framsteg.

Dock var traditionerna och de gamla kulturella sederna så starka hos detta folk att man fortfarande kunde se glimtar av den på olika håll. Dessa utspridda verk skrevs för det mesta i klostren, platser som var de sista tillflyktsorterna för tankekraften. Dessa kloster spelade samma roll för det armeniska folket under den nya tiden som de hade spelat i västvärlden under vilda stammars plundringståg, kloster vilka "hade förvandlats till en sorts fästningar i vilka civilisationen hade gått i dvala", kloster som inte tillät att de sammankopplande kedjorna som knöt samman det gångna med nuet skulle brista.

Bland dessa viktiga verk från 1200-talet bör vi nämna historieboken som skrevs av Kirakos Gandzaki och innehöll dyrbara informationer om mongolerna, georgierna och albanerna och även tatarernas historia skriven av Malakia, och historieverket av Vartan och en astronomiskrift av Jean av Erzenga.

Från 1300-talet har vi historien om Siuni, skriven av Stephan Orbelian som var biskop i provinsen Siuni, och tatarernas historia skriven av Hèthoum samt det teologiska verket om helgonen skriven av Ohannes av Oronte och Grigor av Tatev. Från 1400-talet har vi historien om Tamerlan av Thomas av Medsoph, och under 1600-talet skrevs historien om Persiens Armenien under Shah Abbas av Arakel från Tabriz.

Och vi bör även nämna 1400-talets armeniska verk inom medicin och den berömda armeniska läkaren Amirdovlat av Amasia, vars viktigaste verk är den kända medicinska skriften "Angitaz Anpet". Och till sist bör vi nämna de vackra verken av de armeniska poeterna under 1300-, 1400- och 1500-talen bland vilka man måste nämna Frik, Constantin Erzenga, Arakel Baghechzi, Mégerditch Nagash, Ohannes Thoulkouranntzi, Grigor Akhtamartsi, Nahapet Koutchak och Djivani. 96

Och de armeniska konstnärerna och hantverkarna hade nått en sådan hög nivå att de, enligt Macler, inte på något sätt var sämre än sina kollegor i andra länder. Alla känner till de armeniska mattorna från perioden mellan 1400- och 1700-talen som med tanke på sin stil, storlek och mönster räknades som mästerverk och är av stort värde. Även om det i den armeniska smyckekonsten syntes drag av de rika österländska kännetecknen, så hade man bibehållit vikten på mönster och de interna förhållandena mellan storlek, figurer etc. Man kan använda Gobinenans uttalande om persisk konst även för den armeniska, då han säger att komplexiteten hos detaljerna inte förhindrar att helheten fortfarande är enkel och harmonisk. 97

Vi bör också påminna om dem armeniska korsstenen, khatch-Kars, som höggs ut av ett stenblock med stor delikat noggrannhet. Vissa av dem är så fina att de liknar uthuggna nät.

Armeniska arkitekter och byggnadsarbetare fortsatte alltjämt sina uppvisningar men tyvärr inte för sitt land och sitt eget folk utan för främlingar som de arbetade för.

Till slut kan vi säga att även om armeniernas deltagande i utvidgningen av kulturen och civilisationen under de sekler som detta land befann sig under turaniskt styre, hade begränsats väldigt mycket och denna period utgör en negativ och fruktlös tid i detta folks historia, så avstannade deras deltagande inte helt utan var faktiskt rätt imponerande med hänsyn till dåtidens situation och rådande förhållanden.