Kulturella verk
Uppvaknandet av det armeniska folkets tankar och nationella känslor är nära relaterade till utvecklingen och utvidgningen av utbildningsinstitutioner och expansionen av kulturella centrum.
Den store armeniske katolikosen Nerses har sagt det följande i början av 1800-talet: "Uppväxten av tankarna och utvidgningen av utbildningen är ett av de viktigaste villkoren för det armeniska folkets utveckling och framsteg." Fr.o.m. denna stund ägnade sig armenierna helhjärtat åt studier av vetenskap, litteratur och teknik och visade en sådan glöd och kompetens i det att de kände att det inte bara var de enskilda individerna vilka studerade som skulle komma att ha nytta av detta, utan hela det armeniska folket skulle som en enad individ komma att utnyttja denna kunskap.
Fram till 1790 var utbildning för kristna invånare i det ottomanska imperiet förbjuden och endast ett litet antal religiösa utbildningsböcker för präster var tillåtna. Så fort detta förbud hävdes utökades armeniska prästers utlärningssfär, så att man först öppnade pojkskolor i Konstantinopel mellan 1790 och 1800 och fr.o.m. 1820 började man även öppna flickskolor.
Vid samma tidpunkt lades grunden till de första armeniska skolorna i armeniska församlingar #M-Skolor (armeniska) utomlands, 1800-talet#utomlands, bl.a. i Astrakhan (1810), Calcutta (1821) och i Rostov. Då de ottomanska och ryska regeringarna inte på något sätt var villiga att stödja dessa skolor 84 så hängde frågan om öppnandet av nya armeniska skolor endast på armeniernas egna ekonomiska resurser, d.v.s. bidrag från armeniska familjer, donationer och dylikt.
Dessa skolor var från allra början grundade på det armeniska folkets demokratiska anda och arbetade enligt principen för gratis undervisning och utbildning, trots de utgifter som de tvingades betala till etablissemanget och andra utgifter som de belastades med.
Fr.o.m. 1845 växte antalet skolor snabbt och skapade ett nätverk bestående av de armeniska prästernas församlingar inom Västarmenien. Det var inte bara armenierna i det ottomanska riket, utan även armenierna i det ryska imperiet som bidrog till förverkligandet av detta mål, ett mål som gick ut på att bredvid varje kyrka skulle det finnas en skola.
Det var just på grund av dessa skolor som det armeniska folket, tillsammans med grekerna, efter en kort tid förvandlades till det ottomanska imperiets mest aktiva element. Bertrand Bareilles skriver följande om detta: "Det är detta nätverk av skolor, som ur utbildnings- och undervisningsperspektiv göt armenierna till det ottomanska imperiets förstklassiga element."
För etableringen av mellanstudier började man först utvidga till lågstadieskolor och allteftersom utökade dem med högre årskurs i vilka mellanstadieämnen undervisades. Efter det öppnades flera mellanstadieskolor. Bland dessa skolor bör vi nu nämna några av dem mest viktiga: Högstadieskolan Sanasarian i Erzurum som öppnades 1910 med hjälp av bidragen från en rik armenier bosatt i ryssland, Centralskolan i Konstantinopel som grundades 1887, mellanstadieskolan Berberian i Skotaris, mellanstadieskolan i Van och religiösa skolan i Ter Varag. 85
Dessa fyra skolor var vaggan för undervisningen av framtida stora armeniska intellektuella i det ottomanska imperiet och det var det var bland dessa som de flesta armeniska lärare och nytänkare växte upp, intellektuella personer som styrde det armeniska kulturella livet vid slutet av 1800-talet och början på 1900-talet.
|
