Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 331 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Uppdagandet om de verkliga tsariska attityderna

Medan den ryska armén under vintern och våren 1916 ockuperade större delen av den armeniska platån var de armeniska ledarna mycket oroliga. Den uppenbara respekten de tsariska officiella kände för armeniska politisk-civila organisationer och frivilliga enheter hade ersatts av sarkasm och känslor av opålitlighet. Redan under den första hälften av 1815 hade missnöjda rapporter från yngre ryska officerare som anklagade de frivilliga för laglöshet och plundring nått Tiflis. Publikationer av liknande telegram utlöste skarp kritik mot Vorontsov-Dashkov från den armeniska Nationella Byrån. Följaktligen informerade vicekungen medlemmarna i byrån om att undersökningar hade visat att de skadliga rapporterna var grundlösa och lovade att publicera dessa undersökningar. Att han inte gjorde det var signifikant. 90 Den Nationella Byrån klagade även på att kurderna i de ockuperade områdena hade fått handlingsfrihet i stället för att avväpnas. Medan dessa "gårdagens fiender" fortsatte sina brott mot den bofasta befolkningen, konfiskerade de ryska myndigheterna de armeniska böndernas vapen. En grupp sammansatt av biskop Mesrop, borgmästare Khatisian och Samson Haroutunian krävde att Vorontsov-Dashkov skulle tillåta de armeniska flyktingarna att bära vapen för sitt försvar och att bosätta sig i övergivna muslimska byar. 91 Trots att vicekungen försäkrade delegationen om regeringens välvilja kunde de armeniska ledarna inte ignorera den överlägsna ryska traditionella byråkratins syn på minoriteterna. Vad den Nationella Byrån inte visste var att representanter för den Romanovska regeringen tillsammans med andra medlemmar i alliansen. var mitt upp i diskussioner om delningen av Turkiet. Dessutom inkluderade den ryska annekteringen av de östra provinserna inga som helst planer på en armenisk autonomi. 92

Korrespondens från högt rankade ryska officiella var indikativa för de ryska nedskärningarna. I april 1915, innan Vans offensiv, rapporterade general N. N. Iudenich, fältbefälhavare för Kaukasusarmén, till Vorontsov-Dashkov om Alashkert-slätten och Bayazid-dalen: "Armenierna ämnar låta sina flyktingar ockupera den mark som har övergivits av kurder och turkar för att dra nytta av regionen. Jag anser denna avsikt vara oacceptabel av det skälet att det efter kriget blir svårt att återkräva detta land som har övertagits av armenierna eller att bevisa att egendomen inte tillhör dem, precis som fallet var vid det rysk-turkiska kriget (1877-1878). Jag anser att det är mycket önskvärt att befolka dessa regioner med ryska element…Det är till Ers Excellens belåtenhet att jag redan har beordrat utkörandet av alla de kurder från Alashkert, Diadin och Bayazid, som har visat oss någon form av motstånd till bortom de turkiska linjerna och att i framtiden, när dessa dalar införlivas inom de ryska gränserna, ska befolka dem med kolonister från Kuban och Don och på så sätt forma en kosackregion längs gränsen". 93

Ett memorandum i samma anda var telegraferat till utrikesminister Sazonov i mars 1915 från jordbruksminister A. V. Krivoshein: "Framgångarna hos våra militära aktiviteter vid den turkiska fronten bidrar till att vi, mer eller mindre, inom en snar framtid ska få tillfälle att korrigera vår kaukasiska gräns och utöka den genom annekteringen av Mindre Asien och Armenien". Och efter att ha övervägt de agrara aspekterna vid Svarta havskusten fortsätter han: "… den andra regionen, vilken hamnar sydost om den förra, är basen för floderna Aras (Araxes) och Eufrat och kallas generellt för Armenien (vilayeterna Erzurum och Van så väl som delar av vilayeten Bitlis). Denna region är till större delen över havsnivån och passar ytterst utmärkt för ryska kolonister". 94

Krigstidens dokument publicerade av bolsjevikregeringen kastar ett bra ljus över den utrikespolicy som fostrades av Nikolaj II och hans ministrar. Att armenierna var schackpjäser i det internationella politiska spelet är tydligt avslöjat i dessa dokument. 95 Ett utbyte av meddelanden mellan Sazonov och A. P. Izvolsky, ambassadör i Frankrike, berör Hakob Zavrievs speciella mission. Efter krigets utbrott hade den armeniske politikern mött den ryske utrikesministern och efter att ha fått vissa garantier åkt till Paris för att även erhålla den franska regeringens välsignelse för ett autonom Armenien. Den 17 maj 1915 informerades Sazonov av Izvolsky om att: "Dr. Zavriev, som har kommit hit, har presenterat ett memorandum till mig om hans diskussioner i vårt utrikesministerium. I dessa rapporter sägs bland annat att Ryssland ämnar föreslå till regeringarna att det inom gränserna för Turkiet ska skapas ett autonom Armenien, under turkisk suveränitet och med beskydd från Rysslands, Englands och Frankrikes regeringar. Tydligen ska Armeniens land inte bara omfatta alla de armeniska provinserna, med undantag för några gränsdistrikt, utan även Kilikien med en hamnstad vid Medelhavet i Mersin… Frågan angående Kilikien anser jag vara av ytterst delikat natur eftersom Frankrike redan har uttryckt sina ambitioner angående denna region". 98

Följande dag svarade Sazonov "Våra diskussioner med armenierna har haft en helt och hållet akademiskt karaktär". 97