Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 349 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Den östarmeniska nationella kongressen

Den bolsjevikiska konferensen var kort och lugn i jämförelse med de laddade och stormiga sessionerna under den Armeniska nationella kongressen som öppnades den 11 oktober i den Artistiska Teatern i Tiflis. Initiativet till mötet hade tagits av den Nationella byrån som i april hade bjudit in civila ledare, det interpartiska rådet och representanter för de förre detta frivilliga enheterna för att beakta situationen i Petrograd och vid fronten. Alla var överens om att en bredare församling bestående av östarmenier borde mötas i Jerevan inom två månader för att på ett mer demokratiskt sätt uttrycka nationens vilja. Det interpartiska rådet fick ansvaret att övervaka valet, vilket skulle baseras på lika, stängda, direkta val och proportionell representation med en delegat per tiotusen av imperiets två miljoner armenier. 95 Planerna på att tillämpa en demokratisk procedur var överdrivet optimistiska, då det snart visade sig att det var så när som omöjligt att hålla ett val baserat på de nämnda villkoren under den kaotiska situation som rådde i Ryssland. Dessutom klagade Dashnaktsoutiuns motståndare över att deras antal vara så obetydligt i ett direkt val att de föreslagna mötena skulle utvecklas till regelrätta partimöten snarare än en nationell kongress. 96 Därför gav de demokratiska idealen plats åt realistiska nödvändigheter. Den etablerade metoden vid val av representanter från olika kulturella, ekonomiska, yrkeskunniga, välgörenhets-, religiösa och politiska organisationer tillämpades ännu en gång. 97 Inte bara valets procedurer utan även mötesplatsen bestämdes beroende på den rådande situationen. Jerevan var mycket riktigt hjärtat i de armeniska provinserna men denna överväxta by med smutsiga och blåsiga gator erbjöd inte samma bekvämlighet, lämplighet eller attraktion som Transkaukasus största och mest vackra stad, Tiflis. Det styrande Armenien gav ännu en gång vika för den armeniskdominerande huvudstaden i Georgien.

Över tvåhundra armeniska delegater spridda över hela Ryssland presenterade sina kreditiv vid öppningssessionen. Den politiska fördelningen såg ut enligt följande: 98


Dashnakister 113
Populister 43
Socialdemokrater 9
Social-revolutionarer 23

Kongressen som pågick under fjorton dagar var det mest omfattande östarmeniska mötet sedan den ryska erövringen av Transkaukasus. Det var endast bolsjevikerna som saknades, även om de hade skickat ett uttalande om sina åsikter. 99 De vägrade att delta i kongressen och upprepade deklarationen från partiets Tifliskommitté där man påstod att kongressen skulle vara en borglig-religiös församling som nonchalerade arbetarnas och böndernas intressen och att den med sin kontrarevolutionära kapacitet skulle försöka lura det armeniska folket och förlänga deras underkastelse till kapitalism och imperialism. Att försöka lösa de aktuella problemen genom en nationell organisation var förräderi, eftersom endast det ryska och transkaukasiska proletariatet tillsammans kunde uppnå målet. Bolsjevikerna bad att de armeniska massorna skulle vägra att ge sitt stöd till kongressen. 100 Deklarationen hos Spartaks (en marxistisk ungdomsorganisation) temporära verkställande kommitté var av liknande natur och anklagade Dashnaktsoutiun och populisterna för att försöka göra folken i Transkaukasus mer främmande gentemot varandra. 101 År 1917 var dock de armeniska bolsjevikernas inflytande på det armeniska folket så litet, att deras frånvaro på den Nationella kongressen inte hade någon betydelse.