Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 365 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Den konstituerande församlingen

Valet i Kaukasus och längs hela den turkiska fronten av delegater till församlingen hölls under hela november 1917. Trots brister och en dålig organisation var det dock det mest representativa och fria valet i Transkaukasus historia. Mer än två miljoner väljare röstade enligt det följande: 9


RöstkortsNr. Parti Röster
I Socialdemokrat (Menshevik) 10 661 934
II Konstitutionell demokrat (Kadet) 25 673
III Social-revolutionär 11 117 522
IV Dashnaktsoutiun 558 440
V Socialdemokrat (Bolshevik) 12 93 581
X Musavat 615 816
XI Muslimsk socialdemokrat (Hummet) 84 748
XII Muslimskt socialistiskt block 159 770
XIV Rysslands muslimer (Ittihad) 13 66 504

Enligt regeln om 1 mandat per 60 000 röster fick Mensjevikpartiet elva platser, Musavat tio, Dashnaktsoutiun nio, SR två, o.s.v. 14 Valda av den Armeniska Revolutionära Federationen att resa till Petrograd var Rostom Zorian, Mikael Hovhannisian, Hamo Ohandjanian, Hakob Zavriev, Kostia Hambartsoumian, Avetik Shahkhatouni, Hovhannes Kachaznouni, Sirakan Tigranian och Koriun Ghazarian. 15 Bland dem fanns två premiärministrar och en utrikesminister i den framtida armeniska republiken.

Många av de transkaukasiska delegaterna var fortfarande på väg till huvudstaden när den all-ryska konstituerande församlingen sammankallades den 18 januari 1918. Då den i huvudsak bestod av antibolsjeviker var församlingen dömd att misslyckas ända från början. 16 Efter att Sovnarkom hade tagit över kontrollen i Petrograd kände man sig säker nog för att förbjuda församlingen, i synnerhet då Lenins rop från månaderna innan, å församlingens vägnar, fortfarande ekade i landet. Oförmögna att bryta sitt tidigare löfte förberedde sig bolsjevikerna ändå för möjligheten av en fientlig majoritet genom att proklamera sitt stöd endast för en demokratiskt representerad församling. Självklart skulle en antibolsjevikisk hållning betraktas som icke-representativ. Därmed belägrades den socialrevolutionär-orienterade konstituerande församlingen och skingrades efter endast en dags existens. Den "stora illusionen" hos den provisoriska regeringen, de moderatsocialistiska och liberala partierna, såväl som hos de flesta nationalitetsgrupperna, fanns inte längre. 17 Gapet i Transkaukasus blev vidare och djupare.