Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 37 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Armenien under Tirdat I:s efterträdare (100-224)

Kungarna som efterträdde Tirdat I som Armeniens kung var i turordning: Axidarés (100-113), Phartamasiris (113-114), Parthamaspatés (116-117), Belash eller Vologuése I (117-140), Sohemus (140-178), Samatroukés (178-216), Vologuése II (216-217) och Tirdat II eller Khosrov I (217-238).

Under hela denna period var Armenien inblandad i striderna mellan Persien och Rom och då den nya dynastin var av persiskt ursprung så var det naturligt att Armenien ibland tog persernas sida.

Efter en relativt lång period av krig och fred startades ett nytt krig år 113 e. Kr. mellan Rom och Persien, ett krig vars huvudsyfte återigen var Armeniens politiska hållning men även till stor del var en följd av den nye kejsaren, Trajanus (Marcus Ulpius) aktiva policy. Armeniens konung tog persernas sida i detta krig. Roms armé besegrades i början men återtog anfallet under kejsar Trajanus egen ledning och han erövrade först Armenien och sedan Mesopotamien.

Enligt sin egen policy, som gick ut på att eliminera sina allierade, annekterade han Armenien till romarriket och förvandlade landet till en provins vars guvernör utsågs av Rom (114) 52. Han tog tronen från Armeniens konung Phartamasiris och gav honom friheten att gå vart han ville och då Phartamasiris insisterade på att stanna i Armenien och återta sina rättigheter utfärdade Trajanus hans avrättningsorder. Trajanus har förevigat sin stora seger över Armenien i en skulptur som visar honom och den romerska armén tillsammans med den besegrade armeniske kungen. Ett exemplar av denna skulptur återfinns på Konstantins triumfbåge i Rom.

Men Armenien förblev endast tre år i sin nya form, d.v.s. en provins inom Romarriket. År 117 återgav kejsar Hadrianus, Trajanus styvson och efterträdare, Armenien dess självständighet och statusen som Roms allierade, men reserverade sin rätt att låta en romersk garnison stanna i Armenien 54. Vi vet att på andra sidan av det romerska imperiet, i Dacien (Transsylvanien och nuvarande Rumänien) slutade Trajanus bristande policy, som gick ut på att eliminera sina allierade och införliva dem i romarriket, i en stor tragedi och kostade Rom enormt mycket. I Dacien förintade Trajanus en folkgrupp som var primitiv men som hade stora krigare. Dessa kunde senare ha stått emot de barbarer som anföll romarriket från norr och erövrade Rom.

Under kejsar Hadrianus tid i Rom, upplevde Armenien, under kung Vologuéses regeringstid, en fredlig tid. Även under kejsar Antonin den helige som efterträdde Hadrianus, och var en stor regent upplevde inte bara Armenien utan hela romarriket en fridsam period (138-161).

Den persiske kungen Belash III planerade att anfalla Armenien som då styrdes av kung Sohemus, men kejsar Antonin den helige kunde med sin inblandning i situationen hindra den persiske kungen från att erövra Armenien. 56 Renan har skrivit följande om honom: "Han var den mest komplette kejsaren som världen någonsin hade skådat. Att nämna hans personliga kvalitéer är att räkna upp allt som är gott hos en hederlig människa. Under 23 års regering var världen inte bara under en kejsares styre utan även under en fars beskydd." 57

Men efter denne idealiske kejsares död år 161 tändes återigen krigets flamma mellan Rom och Persien, och än en gång i Armenien.