Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 3 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Dock har landets geografiska position inte varit den enda avgörande faktorn, utan även dess form. Områden bestående av höga berg har alltid bebotts av krigare och folk som varit fast beslutsamma att försvara sin frihet, ett mönster som är identiskt för folk som bor i länder som Schweiz, Montenegro och Kaukasus. Hade det inte varit för dessa berg hade armenierna inte kunna överleva som en egen nation och istället mött samma öde som många andra kulturer som sedan länge försvunnit eller förlorat sin identitet som nation (t.ex. assyrier).

Tvärtom, ett landskap med höga berg vilka har separerats naturligt av varandra och varje del avskiljs från de andra genom de höga bergsväggarna och omfattar ett system av serie semiseparerade dalar resulterar i ökat strävan för självständighet och banar väg för meningsskiljaktigheter mellan de lokala adelsfamiljerna, vilka I sin tur är ytterst mån om sina privata privilegier och mot etableringen av en centralmakt.

En sådan situation uppkom utan tvekan för Armenien som är ett berglandskap vilket försvårade etableringen av ett centralt och mäktigt kungastyre, en makt som kunde på egen hand tämja de lokala separatistiska adelsfamiljerna och samla nationens alla krafter under en fana mot yttre fienders hot.

Precis som F. W. Bussel påpekar "Den stamkänsla och stolthet och hängivenhet som blev grunden till skapandet av olika stammar och så småningom det feodala furstesystemet är ett av de uppenbara kännetecknen hos det armeniska samhället. Man ska inte alls förvånas över att bland jämnstarka och likasinnade adelsfamiljer fanns det inte någon som kunde höja sig över de andra och styra över dem. I ett stolt feodalsamhälle av detta slag kan endast en dynasti av främmande personer regera, eftersom ingen medlem i detta samhälle vill lyda en annan medlem som är likvärdigt honom själv. Sorgerna, lidelserna och meningsskiljaktigheterna, lik livskraften hos det armeniska folket, har sin källa i denna starka stolthet och avund." 21

Den förödelse som tävlandet mellan de stora adelsfamiljerna och deras kamp mot varandra har inneburit under de olika historiska perioderna och dess öde har man dragit slutsatsen att detta är grunden till armeniernas oförmåga till politisk existens och skälet till förlorandet av sin självständighet. Även deras fiender har bekräftat detta: "Armenierna är varken lämpade styrande över sitt eget land eller kan leva som en lydig nation under en främmande makts styre."

Dock är en sådan analys väldigt ytlig och utan hänsyn till Armeniens geografiska läge och dess naturliga sammansättning och det innebörd som dessa faktorer har haft i dess historia. Professor Raul Blanchard, en beryktad fransk historiker, skriver att "De beboliga områdena i Armenien som har lik isolerade sjöar separerats av varandra och yttre världen genom de höga bergen kan inte samarbeta för upprätthållandet av en bestående ekonomisk utveckling 22" och man kan tillägga att de kunde inte heller koordinera ett gemensamt försvar mot en yttre fiende.

Den sistnämnda punkten har Paul Rohrbach, en av de bästa armenienkännarna, beskrivit på följande sätt: "...det är Armeniens geografi som har under dess historia begränsat detta lands försvar mot de anfall som har kommit från öst eller väst. I verkligheten är Armenien uppdelat av bergen i några olika viktiga områden (så som Arasdalen, området som sträcker sig från Bayazid till Erzurum och området runt sjön Van) och kommunikationen mellan dessa områden är ytterst svårt och när dessa anfalls utifrån kan de inte koncentrera landets samtliga styrkor tillräckligt snabbt i det önskvärda området." 23

I denna fråga kan man nämna en rad andra exempel i historien, vilkas förlust av nationens självständighet och styrandet av främmande makter under långa sekler är ett resultat av området bergiga landskap vilket i sin tur medförde hinder för etableringen av en mäktig centralmakt och ett centrum för organiseringen av försvaret mot invasionsarmén. Detta har det hänt, precis som Nansen påpekar, för Norge, vilket är ju ett bergigt land som under långa sekler har funnits under främmande styre.

Av det ovannämnda kan man dra slutsatsen att Armeniens position och landets form tillsammans med befolkningens natur överensstämmer med dess historia och öde. W. Allen har på ett bra sätt beskrivit detta i sin bok "Georgiens historia". Han beskriver Georgien som landet med de gröna och fruktbara dalarna med ett glatt och nöjesfullt folk och litteratur som består av glada sagor och sånger. Armenien, å andra sidan, har han beskrivit som icke nåbara och hårda berg med ett folk som är extremt måna om sina seder och kultur, historieskrivande präster och hårda soldater. 26

Armeniens geografiska läge och dess skepnad, som har förvandlat detta land till en naturlig fästning, och de krigiska dragen hos dess bergsbefolkning, allt och alla är de faktorer som har gett Armenien dess enorma politiska betydelse och ibland förvandlat det till den högsta insatsen på spelbordet och kriget om kontrollen över Mellanöstern.

Armenien har alltid, med avseende på sitt geografiska läge eller sin armé, varit en avgörande fördel eller nackdel för de stormakter som drabbat samman i detta område. Dessa ständiga sammandrabbningar mellan Armeniens grannar har alltid dragit in landet i dessa konflikter, vare sig om grannen ville ockupera landet och använda det som en naturlig och säker gräns för försvarandet av sina erövringar eller förhindrandet av att sin motståndare att erövra Armenien, eller för att vid behov använda sig av de armeniska styrkorna. I verkligheten har bergiga länder alltid varit svårhanterliga för makter från öppnare landskap, i synnerhet om dessa arméer inte litar på befolkningen i dess länder.

Samma läge för Armenien har ibland inneburit att landet, under vissa speciella perioder i historien, upplevt en självständig existens men även har förvandlat Armenien till en krigsscen. I verkligheten är det bara under de perioder som det armeniska folket ansträngt sig extremt mycket, och i anslutning till vissa speciella förhållanden, som landet har lyckats stå emot yttre hot och leva ett självständigt liv.

Å andra sidan, under främmande makters styre, har inte någon kejsare eller grannmakt kunnat få total kontroll över hela det armeniska höglandet. Detta dels på grund av landets naturliga skepnad men dels med hänsyn till den betydelse som dessa områden hade för de angränsade motståndarmakterna, vilket gjorde att erövrarna fick acceptera att lämna en del av Armenien självständig eller dela den med sin granne. Enligt Alfred Rambaud har Armenien aldrig erövrats helt. 27 "Det är en fästning som har under seklers gång erövrats och åter ockuperats men aldrig helt." 28 Detta är just den faktor som har försäkrat den armeniska nationens överlevnad och fortsatta existens och samtidigt förvandlat deras hemland till en ständig krigsscen.

Och till slut bör man nämna att denna faktor är ytterst aktuellt än idag. Vid början av 1900-talet och slutskedet av det ottomanska imperiet var det återigen Armeniens geopolitiska läge som spelade en stor roll i landet öde, då ingen av stormakterna vid denna tid ville att den andra skulle få kontrollen över detta område som är en naturlig fästning och porten som öppnas mot Mellanöstern och Armenien blev kvar under turkarnas styre.

Armeniens geopolitiska läge

Ur geopolitisk synvinkel är den viktigaste egenskapen hos det armeniska höglandet dess stränga och kärva vintrar som har varit avskräckande för många arméer och tvingat dem till reträtt. 29 Bergskedjorna i norr och syd är som svårforcerade murar som omöjliggör en invadering från dessa håll. En armé som väljer dessa vägar skall klättra och passera höga och farliga passager vilket medför en tillräckligt svår uppgift för att planerna för en invasion endast ska stanna på papper.

Armenien har knappt blivit anfallet av någon armé som kommit från Svarta havets kuster och nästan alla anfall från söder har medfört stora förluster för anfallarna. Däremot har åtkomsten till armeniska höglandet varit betydligt enklare för arméer som kommit från öst eller väst, d.v.s. genom den naturliga korridor som löper mellan bergskedjorna. För att kunna kontrollera den norra passagen måste man först erövra Erzurum och för att komma åt den södra måste man gå genom provinsen Moush 30. Detta gjorde att när araberna under 600-talet försökte erövra Armenien från söder mötte de hårt motstånd och fick ge sig. De kunde helt enkelt inte genomföra sina anfall och blev tvungna att uppskjuta dessa tills efter erövringen av Persien, då de kunde anfalla Armenien från öst, nämligen Arasdalen. Denna väg blev porten till många andra invasioner: meder, sassanider, mongoler och seldjuker men även som passage för motattacker från väst: greker, romare och bysantiner. 31
Dessa öppna landskap var inte bara en väg genom bergen utan deras bördiga jord försåg invasionsarméer med livsnödvändiga förnödenheter för fortsatt krigskampanj. 32

Armeniska höglandets egenskaper gjorde landet till nyckeln för åtkomst och kontroll över området mellan Kaspiska havet, Medelhavet och Persiska viken. 33. Och "det är under den tid som Armenien fanns under Roms beskydd som Rom hade kontroll övre hela Mellanöstern". 34

Kampen för kontroll över Armenien har fortsatt ända fram till våra dagar, då dagens Armenien fortfarande utgör en del av gränsen mellan Europa och Asien och ännu viktigare: oljefälten vid Kaspiska havet och kortaste transportvägen till närmaste öppna vattenleder.