Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 41 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Tjänstgöringen i den romerska armén (som på sin höjd nådde den totala siffran av 250 000 man) var en dyrbar kunskap för Armeniens egen armé, då den romerska armén var baserad på lydnad och disciplin och inte slaveri, något som förstärkte soldaternas moral och självaktning.

De armeniska enheterna syntes t.o.m. i den romerska armén vid gränsen till Rhin. 74 Den grekiske historikern Herodotos (170-240) berättar att år 236, när den romerske kejsaren Maximinus (235-238) skulle ut i ett fälttåg mot germanerna "hade han med sig flera armeniska bågskyttar som var Roms allierade och vänner". 76 Även under kriget mot Batavien hade kejsar Vespasianus (Titus Flavius) en armenisk stödenhet med sig. 77

Ekonomiska och sociala aspekter

Utan tvekan påverkades Armeniens ekonomi negativt av de oroliga perioder som landet upplevde under denna tid. Men trots detta blev Armenien ett rikt land, något som berodde dels på dess geografiska läge, som var en knutpunkt mellan öst och väst och dels tack vare sina handelsmän som inte skydde några faror under sina resor för ytterligare vinster.

Strabon (63 f.Kr-25 e. Kr.), Antikens geograf, återger Armenien som ett transitland 78 och Mommsen skriver att armenierna inte bara hade goda handelskontakter med väst och dess marknader i Kilikien och Kapadokien, utan även handlade med Kaukasus och Scytherna (det nuvarande Rysslands invånare) och reste även över Kaspiska havet till Centralasien och Kina och därmed sammankopplades öst med väst. 79

Något som bör tilläggas är att, under de perioder som perserna låg i krig mot Rom ökade Armeniens ekonomiska betydelse ännu mer, då under dessa tider bröts handelskontakterna mellan Medelhavsområdet och Mindre Asien och fjärran östern kunde endast genom Armenien handla med väst, eller åtminstone under de tider som Armenien inte delade persernas intressen och var självständigt.

Och till slut Armeniens närhet till romarrikets östliga provinser, rikast i hela riket, vilket var tillräckligt för att vara vinstbringande för Armenien. "Romarrikets västra provinser, och även Italien själv som var betydelsefullast av alla, utgjorde endast den del av imperiet som i invånarantal och rikedom var lägre än de östliga provinserna". 80

Därmed ser man att även om dessa tidiga armeniska handelsmän, som i jämförelse med resten av den armeniska befolkningen utgjorde en mindre betydelsefull minoritet, inte var några nykomlingar utan erfarna yrkesmän som sammankopplade dem med den tid då Armenien kom att inneha en viktig roll inom handeln mellan öst och väst, något som andra länder och städer (så som Hansan, Venedig, Genua m.fl.) än idag visar upp med stolthet.

Denna handel mellan öst och väst, varav en del passerade genom Armenien, utgjordes för det mesta av varor som siden, ris, kryddor och ädelstenar (även juveler) som kom från Central- och Sydasien men även från fjärran östern. Romarriket betalade en del av dessa importvaror med guld- och silvermynt medan en del betalades genom utbyte av varor (parfymer och juveler från Egypten och andra länder). 81