Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 487 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Den andra självständiga republiken Armenien

Armeniens högsta sovjet deklarerade den 21 september 1991 Armenien som självständigt. För andra gången under 1900-talet hade Armenien uppnått självständighet. Ironiskt nog var förutsättningarna vid starten förvånansvärt lika: landet hade drabbats av en stor katastrof, förlorat en stor del av sin befolkning, befann sig inofficiellt i krig med grannlandet, det nysjälvständiga Azerbajdzjan och isolerades på grund av blockaden från Turkiet och Azerbajdzjan.

Den nya regeringen, precis som sin föregångare år 1918, fann landet i mindre gynnsamma förhållanden. För att göra saken värre upplevde Armenien några av de strängaste vintrarna på länge under sina första självständiga år. Blockaden från Azerbajdzjan hade brutit leveranserna av bränsle till Armenien och under de stränga vintrarna fick armenierna bränna det som gick att elda upp för att få sina hem varma. Ingen vet hur många träd, i skogar så väl som offentliga parker och gårdar, som höggs ned, men vid flera ställen kunde nedhuggningarna jämföras med rena kalhyggen.

Vid början av sommaren 1989 organiserade Azerbajdzjans populära front, en paraplygrupp som ledde oppositionen mot den kommunistiska regimen, en blockad mot Armenien och Nagorno Karabakh. Blockaden hade en signifikant negativ effekt på Armeniens redan sköra ekonomi, då Armenien importerade 80% av sin bränsleförbrukning från USSR, varav 82% producerades av Azerbajdzjan. Dessutom skar Azerbajdzjan även av leveranserna av olja och gas från Ryssland och Kazakstan. 15 Effekten av blockaden förstärktes ytterligare när den turkiska regeringen beslutade att blockera transiten över dess armeniska gräns.

Jordbävningen den 7 december 1988 hade lagt en stor del av landet i ruiner, lämnat runt 25 000 döda, 520 000 hemlösa, flera viktiga fabriker hade jämnats med marken och raderat ut 25% av landets ekonomi. 14 Men även de fabriker som fanns kvar stod nu stilla på grund av bristen på el. Sovjetunionens kollaps hade medfört kollapsen av den inre strukturen av leveranser mellan de olika republikerna och Armeniens största kraftkälla, kärnkraftverket i Metzamor, stod utan kärnbränsle. Dessutom hade kärnkraftverket, av rädsla för en ny jordbävning stängs av i februari 1989, vilket innebar ett bortfall på 36% av Armeniens elproduktion. De stränga vintrarna hade även orsakat svåra skador på landets, redan åldriga, vattenledningar.

Men problemen slutade inte anhopas där. Vid början av 1990-talet kollapsade handeln mellan de femton före detta sovjetiska republikerna. År 1992 hade den armeniska ekonomin förlorat det mesta av sin införsel och marknad. Och till slut, som en följd av de inhemska oroligheterna (som ledde till inbördeskrig) i Georgien om Abchaziens krav på självständighet, inträffade de återkommande sprängningarna av naturgasledningarna, vilka löpte genom det georgiska distriktet Marneuli, ett azeriskbefolkat distrikt, vilket förvärrade situationen ännu mer. 17 Som ett resultat av allt detta kollapsade Armeniens BNP.

För att ta itu med situationen startade Armeniens premiärminister, Hrand Bagratian, år 1992 ett radikalt program för ekonomiska reformer och en snabb omvandling av den armeniska ekonomin till en marknadsekonomi, vilket medförde en snabb inflationstakt. Den 26 juli 1993 introducerade den ryska centralbanken en ny valutareform och tillbakadrog alla rubler som hade tryckts före 1992, vilket resulterade i att Armenien översvämmades av nya rubler och inflationen accelererade snabbt under juli 1993. Då villkoren som ställdes av Ryssland för anslutningen till rubelzonen i verkligheten var lika med övergivandet av suveräniteten introducerade Armenien sin gamla nationella valuta, Dram, och låste den nya valutan, den 22 november 1993, till en kurs på 14,30 dram för en US dollar. 18 Vid slutet av år 1994 hade dramen fallit till 405,40 för en US dollar. 19 Livet för de flesta armenier blev olidligt: den reella medellönen hade vid slutet av år 1993 fallit till cirka 6% av nivån två år tidigare. I juni 1994 var den månatliga medellönen i den statliga sektorn runt $2 - tillräckligt för ett kilo kött - och $4 till $5 i den ekonomiska världen. Den månatliga medelpensionen låg runt $1. 20