Armenien
Urartus civilisation
Segern för Självständighet
Dynastin Artashesian på Armeniens tron
Armenien mellan Rom och arsaciderna
Antagandet av Kristendomen
Försvaret av kristendomen
Armenien under dynastin Bagratounian
Kilikien - Den Nya Armenien
Armenien under turaniskt styre
Armeniens renässans eller återuppståndelse
Östfrågan
Ryssland i Kaukasus
Den armeniska frågan
Kamp på två fronter
Tsarryssland mot armenierna
Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-
Första världskriget
Armeniens återuppståndelse
Armenien på väg mot självständighet, 1918
- Armenien på väg mot självständighet, 1918
Östarmenien
Västarmenien
De hoppfulla åren (1914-1917)
"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)
Bolsjevikrevolutionen och Armenien
Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)
Dilemman (mars-april 1918)
Krig och självständighet (april-maj 1918)
Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien
Supplikanterna (juni-oktober 1918)
Sammanfattning
Sovjetiska Armenien
Den andra självständiga republiken Armenien
Summa summarum
|
Antagandet av Kristendomen
Sassanidernas maktövertagande i Persien (224-228)
År 224 hände något viktigt i Persien som kom att starkt påverka Armeniens position i området och dess inställning gentemot dess grannar och som senare blev orsaken till att landet förlorade sin självständighet för flera sekler. För att förstå det som kom att äga rum måste man först veta lite om sassaniderna.
Arsacidernas dynasti som hade haft makten i Persien i över 400 år och vilka Armenien var beroende av i följd av flera knutna band (bl.a. det gemensamma politiska målet att kämpa mot romarnas annekteringsplaner för Armenien, släktbandet mellan deras kungar etc.) upplöstes och de efterträddes av sassaniderna som nya härskare över Persien.
En av de persiska prinsarna vid namn Ardashir (Artaxeres) ledde ett uppror och kunde efter tre krig erövra hela Persien och därmed sätta punkt för arsacidernas siste kung Artabanos styre (224).
Ardashir I (224-241) blev grundaren av en ny dynasti som kom att heta sassanidiska dynastin och som härskade fram till år 640, d.v.s. den tid då araberna började styra över Persien och en del av Mesopotamien. I motsats till arsaciderna som var västinfluerade visade sassaniderna starka reaktioner och återuppväckte sina akemenidiska förfäders traditioner, något som var en återgång till den gamla österländska och asiatiska kulturen. Man återinförde den gamla religionen, zoroastrismen och började föra en aggressiv utrikespolitik och utvidga landets gränser.
I motsats till sina föregångare, partherna, förde sassaniderna en politik som var strängt nationalistisk och samtidigt aggressiv och respektlös. Istället för parthernas decentralisering som hade gett stort självstyre till de olika delarna av Persien, försökte sassaniderna att centralisera makten vilket resulterade i en stark makt. 2
Dessutom nådde Persien under sassanidernas styre, i synnerhet i jämförelse med Europa, stora framgångar och ett högt utvecklingsstadium och kunde effektivt slå ner de vilda stammarna i norr som kom och förstörde deras antika och gamla kultur. Sassanidernas hov glänste med sin lyx och elegans och Persien (Iran) har sassaniderna att tacka för de historiska dyrbarheter och juveler som landet än idag skryter med. Denna dynastis påverkan på den arabiska världen var ännu större och man kan säga att kalifaten i Bagdad i sig var en sorts arvtagare till sassaniderna då en stor del av deras administrativa organisation var en kopia av sassanidernas.
På de ekonomiska områdena ägnade sig sassaniderna med stor framgång åt att bygga och bevara bevattningssystem och kanaler för bevattning av jordbruksmarker i Mellanöstern.
Armenien och Rom mot sassaniderna (228-252)
Sassanidernas uppkomst i Persien ändrade helt Armeniens situation. Partherna hade varit en viktig motvikt i balansen mot romarna eftersom inte önskade erövra hela Mellanöstern utan endast strävade efter att försvara sitt land och bevara Armeniens självständighet till sin egen fördel. Sassaniderna ville däremot erövra hela Västasien, driva ut romarna från Mellanöstern, och t.o.m. Främre Orienten, erövra Armenien och annektera det till Persien.
|
|
|
