Till slut skall vi påpeka att även om tankesättet att skapa olika klasser, med en mäktig adelsklass som har helt andra uppgifter, inte är just specifikt för indoeuropeiska folk så är det åtminstone ett av deras tydligaste kännetecken och det är i sin tur ett uppenbart bevis på likheten mellan det armeniska folkets och västlandets ursprung.
Detta tankesätt kan inte observeras på samma sätt hos semitiska och turaniska folk 99 Bland dessa folk finns det en centralmakt och en mäktig ledare och samtidigt innehar de olika klasser vilka har betydligt mindre rättigheter och jämlikheten bland dem är större. Denna jämlikhet må vara under slaviska former men är ändå jämlik.
Man kan säga att den stora svagheten hos det historiska Armenien, den svaghet som orsakade slutet på landets mångåriga kungadöme, var bristen på en organisatorisk administrativ regeringsmakt. Denna svaghet fanns även i romarriket, men i en annan form, och orsakade även det rikets fall. Även om Bysans levde mycket längre så var det tack vare det att man tvingades råda bot på existerande brister och rättade sig efter de krav som dåtiden ställde. Lösningen bestod av att man förstärkte centralmakten genom att införa en absolut diktatur. Enligt P. Lemerle: "I detta enorma imperium som hade många olika folk och som inte hade lyckats att sprida fördelen med gemenskapens nytta, fanns det inga andra vägar än att införa en diktatur."
Kulturellt arbete
Under de två sekler som följde Armeniens kristnande, d.v.s., 300- och 400-talet nådde Armenien stora framgångar i sitt kulturella liv. Under kyrkans inflytande bevittnar vi blomstrandet av den armeniska kulturen och vi ser att denna kultur förvandlas till en helkristen kultur.
Två stora präster, ärkebiskop Nerses I (353-373) och hans son ärkebiskop Sahak I (387-438) spelade en viktig roll i blomstrandet av den armeniska kulturen och konsten.
Armeniens kulturliv, innan accepterandet av kristendomen, var beroende av främmande kulturer (så som Greklands, Roms och speciellt Persiens). Den verkliga naturen hos Armeniens kultur var enkla folkvisor och dikter om nationalhjältar och händelser som armeniska poeter och trubadurer sjöng om, och några av dessa har återgivits av Movses Khorenatsi och Grigor Magistros. Dessa epokdikter lovordar gudar och hjältar (bl.a. Hayk) och det är inte helt klart om de var spridda som separata dikter eller om de tillhörde en stor diktsamling.
Den största faktorn i skapandet av den kristna kulturen var uppfinningen av det armeniska alfabetet. Detta var resultatet av ärkebiskop Sahak I:s arbete. Han gav sin assistent, den upplyste prästen Mesrop Mashtots, uppdraget att uppfinna ett alfabet för det armeniska språket, på detta sätt kunde man översätta Bibeln till armeniska. Hittills hade man endast tillgång till de grekiska och syrianska versionerna av Bibeln. Mesrop uppfann ett alfabet som bestod av 36 tecken (senare tillades bokstäverna 'O' och 'F'). Alfabetet var speciellt anpassat för det armeniska språket och dess uttal. 102
Denna armeniska uppfinning som ägde rum år 404 e. Kr. under konung Vramshapouhs styre är en av de viktigaste händelserna i Armeniens historia, inte bara ur kulturell synvinkel då den gav nytt liv åt den armeniska litteraturen, utan även ur politisk synvinkel då den spelade en enorm roll i bevarandet av de unika dragen hos armeniska folket.
|
