Armenien under dynastin Bagratounian
"Staden Ani var en gata från väst till öst." W. S. Davis
Bagratounians uppkomst
Under andra hälften av 800 talet skedde någonting som är av stor betydelse i det armeniska folkets historia. Den politiska kunnigheten hos en av de armeniska högadelsfamiljerna tillät att man med hänsyn till förändringar i utrikespolitiken kunde skapa ett självständigt Armenien som under 200 år kunde fortsätta sin oavhängiga existens och på så sätt sammanknyta den ärofyllda tråden av Armeniens historia som under 400 år hade varit avbruten, först av perserna och sedan av araberna, och sammanföra dem under medeltiden. 1
Bagratounian var en av de äldsta armeniska adelsfamiljerna och vi har tidigare berättat att deras förfäder under arshakouniska Armenien hade ansvaret för landets kavalleri.
Trots detta förlorade denna familj sin betydelse under persernas styre, så att vid början av arabernas styre i Armenien var deras makt betydligt mindre än den hos familjerna Mamikonian och Rshtouni.
Vid den tiden var Bagratounians marker, till skillnad från andra adelsfamiljer som ägde sammanhängande provinser, precis som markerna hos Hohenzollern i början av deras uppgång spridda och osammanhängande.
Större delen av Bagratouniers marker fanns dels i Ispir, i provinsen Tchorouk men även i området som sträcker sig mellan dagens Nakhichevan och Djoulfa. De ägde även ett tredje område, nämligen Dariounk som omfattade dagen Bayazid och Maku.
Denna delning och spridning av markerna innebar både en nackdel och en fördel för familjen Bagratounian. Nackdelen var att till skillnad till andra armeniska prinsar så ägde man inte en sammanhängande provins, men samtidigt var det en fördel eftersom spridningen av deras ägor gjorde dem mindre sårbara. När de låg i krig med araberna och upptäckte att striderna inte gick deras väg, kunde de åtminstone retirera till provinsen Tchorouk som var bortom arabernas räckhåll och nära gränsen till Bysans. På samma sätt kunde de, när de låg i krig med Bysans och fiendens arméer ockuperade deras provins i Tchorouk, flytta till sina ägor i Arasdalen och med hjälp från araberna fortsätta sin strid mot Bysans. 7
Vi har tidigare berättat att araberna under sitt styre över Armenien antog en klok policy vilken gick ut på att skapa konflikter bland de armeniska prisarna och spela ut dem mot varandra och på så sätt kunde fullfölja sin plan att förinta de viktigaste och mäktigaste armeniska adelsfamiljerna Mamikonian, Kamsarakan och Rshtouni. Familjerna Bagratouni och Artzrouni var familjer som utnyttjade denna policy till fullo. Bl.a. kunde familjen Bagratouni genom att få delar av de upplösta familjernas ägor, t.ex. Mamikonians ägor i Eufrat och Aras och Kamsarakans ägor i Kars, sakta men säkert utvidga sina ägor och förvandla sina marker till ett sammanhängande område.
Samtidigt måste man säga att, till skillnad från familjen Artzrouni som så gott som alltid samarbetade med araberna och var beroende av dem, gjorde familjen Bagratouni, vid flera tillfällen, bokstavligen uppror mot araberna. Som vi har påpekat tidigare så var det en medlem ur familjen Bagratouni som startade det stora upproret mot araberna vid början av 700 talet och ledde det. De gjorde dock det stora misstaget att senare, när familjen Mamikonian, genom ett nationellt uppror, försökte befria Armenien, inte hjälpa till med sina styrkor utan låta araberna slå Mamikonians styrkor i spillror och själva dra nytta av uppdelningen av deras ägor; dock medverkade de i de sista upproren under 700 talet. Efter förlusten tvingades de lämna sina ägor i centrala och östra Armenien och ta skydd i Ispir för att därifrån fortsätta motståndet. Där förvandlades de, med hjälp från bysantinska imperiet, som Laurent säger till den "verkliga faktorn i den politiska balansen".
|
