Video Stäng  
  English
 
  Monument
Kyrkor & kloster :: Talin Cathedral  
 

 
Information
 
Att Talin är en av de äldsta boplatserna i området bekräftas av bevisunderlaget som dateras tillbaka till första årtusendet f. Kr. (bl.a. bronssvärd). Under första århundradet finns Talin omnämnt av den grekiska geografen Ptolemius, som han kallar för Talina. Utgrävningar i närheten av Talins katedral, intill kullarna, har avslöjat historiska byggnadsmaterial så väl som förvaringskärl.

Katedralen in Talin är belägen vid de södra kanterna av regionen Talin, i provinsen Aragatzotn. Dess skapelse tillskrivs furstehuset Kamsarakan. Katedralen (36,7 x 26,7 m stort) är en längsgående, treskeppskyrka med en kupol och tre utskjutande absider i öst, nord och syd. Den byggdes förmodligen av prins Nerseh Kamsarakan. Dess planritning är den hos en korsformad kyrka och den äldre armeniska kupolförsedda kyrkan och påminner om katedralen i Dvin (608-615). Varje absid är flersidig på utsidan. Ingångarna finns i norr, syd och väst.

Fyra stora pelare, sammanlänkade med bågar, utgör den central kvadratiska plattan som stödjer den nu kollapsade kupolen. Pendentiven står för övergången av den kvadratiska platten till den cirkulära trumman hos kupolen ovanför. Den östra absiden har tre fönster på utsidan med blinda arkader. Dekorationerna som finns inristade är av blomster- och geometriska motiv och är uthuggna ur valven som vilar på smala dubbla kolonner. En liknande arkad ramar in fönstren hos trumman. Andra öppningar är krönta med bågar, var och en med ett band av skulpturala dekorationer. Spår av färg återstår på de externa kornischerna och kronorna hos fönstren. På de södra och norra delarna av främre altaren finns det två kvadratiska altare, ovanför vilka finns det två hemliga kammare. Katedralen har två portikingångar, två i söder, två i norr och en huvudingång i väster. I skillnad till allmänna enkelheten och begränsad utsmyckning som kännetecknar armenisk andlig arkitektur är katedralen i Talin rätt dekorativ och majestätisk. Exteriören domineras av mångfalden hos dekorationerna hos fönstren medan rikedomen hos dekorationen på insidan bevittnas av de många inristningarna på pendantiven. Stilen och motiven hos dekorationerna uppskattas tillhöra till samma era som de hos Zvartnots katedral. Inristningarna har varit målade med vitt och rött färg (fläckvis bevarade).

Rester av väggmålningar bestyrker uttalanden hos Vrtanes Kertogh från sent 500-tal eller tidigt 600-tal (bevis pekar på perioderna 632-640, 652, 658 och 698) att passager ur Evangeliet målades på kyrkans interiör. Kristus inresa till Jerusalem finns avbildad på den södra väggen. I dagsläget finns det bara spår av sex apostlar.

Talin innehåller den enda överlevande armeniska exemplaren på väggmålning som visar Kristus i en medaljong med byster föreställande apostlarna. Figurerna omringar absidens valv. Porträtter av helgon finns målade i par mellan absidens fönster.

En jordbävning år 1840 förstörde kupolen och en del av trumman. Restaureringsarbetet började år 1947, men lämnades oavslutat. Till väster och söder av katedralen finns ett stort område, tillhörande 300-600-talen och senare tids begravningsplats, med stort antal gravstenar och kistor med avbildningar av personer iklädda nationella dräkter etc. En del av dessa stenar har, under T. Tormanians översyn och i bevarandesyfte, flyttats till Nerseh Kamsarakans kyrkan (cirka 150 meter norr om katedralen) som sedan har blivit till ett museum. En inristning nämner att kyrkan byggdes av prins Nerseh Kamsarakan. Den har tre absider. Det västra skeppet är kvadratisk och längre än de tre andra armarna. Ingången är belägen i väst. Märken tillhörande sju olika byggmästare har hittats på kyrkan.
Den närliggande kyrkan S:t Astvatzatzin (Guds moder) är en bland serie av små, fristående korsformade kyrkor och som byggdes år 1866 där man har använt en avsevärd mängd dekorativa stenar från den då kollapsade katedralen. Hela området innehåller en rik förekomst av historiska lämningar, bland andra återstoden av en byggnad som enligt T. Tormanian är resterna av adlig boning, förmodligen tillhörande furstehuset Kamsarakan.

Källa: Agency for Conservation of Historical and Cultural Monuments, Republic of Armenia; Enyclopedia of the Republic of Armenia
Ads