Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 143 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
År 1335 lurades Levon V av tomma löften från Frankrikes kung Philip VI och Vatikanen och övertalades av dessa att återuppta kriget mot Egyptens sultan. Stödet från väst, i form av trupper som hade lovats, begränsades till några få tusen guld floriner. 98 Mamluckerna ockuperade Armenien och kungen tog återigen skydd bland bergen. Det dröjde inte länge innan han fick gå med på den egyptiska sultanens fredsvillkor. Sultanen tillät Nya Armeniens existens endast om den armeniska kungen skulle svära på bibeln att inte längre ha någon kontakt med västvärlden.

Dynastin Lusignan och Nya Armeniens slut (1342-1375)

När Levon V, som inte lämnade något barn efter sig, dog övergick Armeniens tron till ätten Lusignan. Denna familj som var av den franska storadeln regerade fortfarande på Cypern och deras styre var den sista kristna staten som härstammade från korsriddarna vilka fanns kvar i öst. Ätten fick rätt till Nya Armeniens tron genom giftermålet mellan Isabelle II, dotter till armeniska kungen Hèthoum II, och Amoy de Tyr, bror till Cyperns förre kung Henrik II.

Giftermålet hade resulterat i två söner, Jean och Guy, vilka både tjänstgjorde hos Bysans. Efter Levon V:s död kom Jean till Armenien och blev under en kort tid landets kronprins. Det dröjde inte länge innan även den andre brodern, Guy, kom till Armenien och kröntes till ny kung. Så fort han satt på tronen slutade han att betala den årliga skatten till Egyptens sultan. Sultanen anföll Armenien och Guy vände sig till den kristna världen för hjälp. Påven Clemount skickade 6 000 ryttare till hans hjälp. Den nye kungen som var katolik valde sina närmaste män bland katoliker och fortsatte öppet att diskutera föreningen av den armeniska kyrkan med den katolska, vilket retade det armeniska folket till den grad att de dödade honom år 1344.

Efter hans död övergick Armeniens tron till två andra katolska personer i följande ordning; först Konstantin IV (1344-1363) som var son till den store armeniske befälhavaren Baudouin och denne lyckades stå emot Egyptens attacker. Han som var allierad med Cyperns och Rhodos latinska stater anföll i sin tur Egyptens territorium och intog hamnstaden Iskanderun (1357). Hans efterträdare, som också var katolik och hette Konstantin V, dödades av armenierna och landets styrdes under en period av hans änka, Marie de Gorigos, fram till 1374 då den siste armeniska kungen, Levon VI Lusignan, brorson till Guy och sonson till Isabelle, Hèthoum II:s syster, satt på tronen. Men den nye kungen fann Armenien i en sorglig situation: större delen av landet ockuperades av Egyptens sultan, Melik el Ashraf, och turkiska styrkor tillhörande emirerna Dauodbach och Boubakir.

Egyptens sultan hade beslutat att till varje pris förinta denna sista asiatiska kristna stat, d.v.s. Nya Armenien, som kunde omvandlas till ett fotfäste för västs framtida offensiva planer. Det enda sättet han kunde tänka sig att tillåta Nya Armenien att finnas var om dess kung och folk skulle konvertera till Islam.