Video Close  
  Svenska
 
  Documents
Archives :: Armenian Uprising Movement  
Armenian Uprising Movement :: Full English Text (translation) Close  
Ud 1902 Dos Vol 1148
Legatation de Suede
Constantinopel April 30, 1915.
the Armenien revolts and their latest manifestations.
No. 99. 11 May 1915
D . No. 4 99 Gr. 21 Dept. U Case 1
Stockholm May 12, 1915

Mr. Minister,

Under that the Turkish state's all four corners have to struggle for its continued existence as independent state, the so called Armenian question is emerging in the country's inner ghost. Since 1896, when the well-known massacres of the Armenians took place, has the stated question been comparatively calm, if an exception is made for the bloodbath of the Armenians which took place in 1909 in the vilayet of Adana.

This incident had meanwhile less dependence on internal political motives, than on certain unscrupulousness of the then sultan Abdul Hamid's close elements, which perhaps merely produced the bloodbath to divert the attention from other throne threatening phenomena, such as the opposition towards Hamid's reactionary aspirations, which shortly after led to his removal.

In general in 1986, the leading Armenian circles were seeking reconciliation with the Turkish leaders to, as before, work calmly, on securing the Armenian nation's existence.

Attempts led to a trustful return to the previous state of the relationship, when the Armenians received the epithet "the most faithful nation". In the Turkish parliament the Armenians are almost exclusively represented by members who are faithful to the government.

Alone Constantinople can show two representatives, Zohrab och Haladjian, who both are chairmen in important commissions. Nevertheless in the meantime, the Armenian propaganda continued, which conducted from abroad, sought to stir up the Armenians against the existing order in Turkey. The Armenian committees in the Caucasus are standing at the first line, which under the protection of the Russian authorities practice an eager operation and spread their campaign in the eastern Turkish border provinces, given that in the Armenians in European Turkey would rather receive their slogan from the Armenian committee in Geneva. The Turkish government has long been following this campaign closely, but because of the improved relationship with Russia it must further exercise certain consideration, and deliver the existing political interests, even when it fought its own more straight forward national interests. From time to time the government did intervene and jailed one or another Armenian as well as at times confiscated weapon, however it evidently spent efforts to not allow those interventions to attract great attention. The powerful Armenian committees are in close contact with the influential press in Paris and London, and to keep their benevolence alive has always been in the Turkish government's interest. Meanwhile, the Armenians in the eastern provinces have started a strong campaign, which comprised all the cities and villages situated there, and which received instructions from the Russian city of Tiflis.

This organization carries the name "Tashankzoutioun", and its leaders belong to Armenians' radical wing. Apparently, those state, that they only strive for the spiritual and material progress of the Armenian race, but in reality the purpose of their struggle is the liberation of the Armenians from the Turkish oppression.

In 1904 the mentioned committee succeeded to persuade the Port to advance the address of the intervention reforms in the eastern provinces. Russia became the latter's mouthpiece, but also in Berlin, led by other important political reasons, one supported the Russian demands towards the Port. In February 1914 a Norwegian and a Dutch were employed as general-inspectors for the mentioned provinces, which took place in two large districts, each under its general inspector. The embassy at its time, has in addition reported in detail about these circumstances. The mentioned inspectors came here as well, and at least the Norwegian one, accompanied by numerous staff of colleagues, proceeded on the spot, to start a reform effort. This had barely started, before the war in Europe broke out, and shortly thereafter the inspectors were demanded to leave their mandates and return to their respective homelands.

It still does not allow to predict, how the discontinuation of the reform efforts or the political grouping, which pulled Turkey into the world war, had been a reason to the Armenians' revolutionary activities have gained new acceleration. Under all conditions Armenians havesince Turkey's complications in the war, not expressed much friendly feelings. Turkey's successes in the beginning caused the residing here Armenians dejection, given that in the eastern provinces open resistance towards the Turkish authorities was the order of the day. Armenian agents arriving from Caucasus worked through the population determinedly and succeeded, despite the strict surveillance, to smuggle in rifles and ammunition. In the city of Zeitoun, which had already served as the starting point for severe conflicts between Armenians and Turks once before, a signal to revolt was given about two month ago. There were hundreds of dead and wounded on both sides. It is stated, that the local Turkish authorities must have pressured the Armenians of the regions to military duties, who had for a long time enjoying a certain unspoken autonomy. From Zeitoun, the Armenian movement expanded itself to further circles. It was especially noticeable in the Provence of Van. During the very recent times, some bloody battles have taken place between Armenians and Turks, and during those days the quiet has been restored due to the Turkish troops, however nearly half of the city of Van is reduced to ashes.

Doubtlessly, the Armenian rebellion must get the greatest importance, if Turkey is exposed to a harsher defeat, for ex. ff the successful "entente" powers were to force the Dardanelles.

In recent times there have also been formations of Armenian committees in Bulgaria, when it was probably decided, that Geneva is too remote, which also complicates the connections with Tiflis. The port received information from the latter mentioned committees' establishment. It appears, as if the Armenians have planned a campaign, which would develop itself parallel to the Russian operation at the Black Sea and French and English attacking the Dardanelles. The government allowed house inspections at the familiar Armenians here and hence allowed about 400 among them. Likewise, detention of numerous Armenians in other cities took place. Among the arrested, there are many Armenian journalists, medical doctors and lawyers. The police proceeded with those detentions following that they obtained the list of the Armenian revolutions committee. The chief editor for the two most important Armenian newspapers "Sabah" and "Puzanzion" even faced those measures. All of the detainees have been sent to Angora and there they are awaiting the verdict of the military court.

During those days the Armenian patriarch has done a "démarche" at the high vezir and the minister of the interior in the interest of the detainees. Both of them explained to the patriarch, that they could not interfere in the present trial, as too many compromising things have appeared. Nevertheless the military court would proceed with complete fairness. It is to notice, that during the house inspections the bombs have been discovered only here and there, given that, however, a large amount of French flags have been found.

His Excellence
Mr. Wallenberg
Minister for Foreign Affairs

With humble regards
C. Anckarsvärd
Close  
Ud 1902 Dos Vol 1148
Legation de Suede
Konstantinopel den 30 april 1915.
den armeniska upprorsrörelsen och dess senaste yttringar.
No. 99. 11 Maj 1915
D. No. 4 99 Gr. 21 Afd. U Mål 1
Stockholm den 12 maj 1915

Herr Minister,

Under det att Turkiet i rikets alla fyra hörn har att kämpa för sitt fortbestånd såsom oafhängig stat, uppdyker i det inre af landet spöket af den s.k. armeniska frågan. Allt sedan år 1896, då de bekanta massakrerna på armenier ägde rum, har beträffande nämnda frågan allt varit jämförelsevis lugnt, om undantag göres för det blodbad på armenier som våren 1909 ägde rum i vilayetet Adana.

Denna händelse berodde emellertid mindre på inrepolitiska bevekelsegrunder än på en viss samvetslöshet hos den dåvarande sultanen Abdul Hamid närstående element, hvilka kanske rent af framkallade blodbadet för att afleda uppmärksamheten från andra tronen hotade företeelser, såsom oppositionen mot Hamids reaktionära sträfvanden, hvilka kort därpå ledde till hans afsättande.

I allmänhet sökte redan 1986 de ledande armeniska kretsarne en försoning med de turkiska ledarne för att såsom tidigare kunna i lugn arbeta på betryggandet af den armeniska nationens existens. Ansatser gjorde till ett förtroendefullt återvändande till det tidigare bestående förhållandet, då armenierna af turkarne tilldelades epitetet "det mest trofasta nationen". I turkiska parlamentet äro armenierna nästan uteslutande representerade genom regeringstrogna deputerade. Ensamt Konstantinopel kan uppvisa två deputerade, Zohrab och Haladjian, hvilka båda äro ordförande i viktiga kommissioner. Icke dess mindre fortlefde under denna mellantid den armeniska propagandan, som dirigerad från utlanddet sökte uppvigla armenierna mot den bestående ordningen i Turkiet. I första linjen stå härvida de armeniska komitéerna i Kaukasus, som under skydd af de ryska myndigheterna utöfva en ifrig verksamhet och sprida sin agitation i de östliga turkiska gränsprovinserna, under det att de i europeiska Turkiet lefvande armenierna snarare mottaga sin paroll från armeniska kommittén i Gen�ve. Turkiska regeringen har sedan länge med uppmärksamhet följt denna agitation, men på grund af det förbättrade förhållandet till Ryssland måste den gentemot densamma tillsvidare iaktaga viss hänsyn, och framför den sätta högre politiska intressen, äfven när detta stred mot egna mer direkta statsintressen. Från tid till annan ingrep väl regeringen och lät fängsla en eller annan armenier samt lade understundom beslag på vapen, men den bemödade sig synbarligen att icke låta dessa inskridanden väcka större uppseende. De mäktiga armeniska kommittéerna stå nämligen i alltför intim beröring med den inflytelserika pressen i Paris och London, hvilkens välvilja turkiska regeringen alltid haft intresse att hålla vid lif. Emellertid lyckades det armenierna i de östliga provinserna att sätta i gång en skarp agitation, som omfattade alla där belägna städer och byar och som mottog förhållningsorder från den ryska staden Tiflis.

Denna organisation bär namnet "Tashankzoutioun" , och dess ledare tillhöra armeniernas radikala flygel. Dessa påstå visserligen, att de endast eftersträfva den armeniska rasens andliga och materiella förkofran, men målet för deras sträfvanden är i själfva verket armeniernas befriande från det turkiska oket.

År 1904 lyckades det nämnda kommitté att förmå Porten att skrida till införandet af ingripande reformer i de östliga provinser. Ryssland gjorde sig till de senares språkrör, men också i Berlin understödde man, ledd af andra viktiga politiska bevekelsegrunder, de af Ryssland i Porten framställda krafven. I februari 1914 blefvo en norsk och en holländsk generalinspektör anställda för nämnda provinser, hvilka indelades i tvenne stora distrikt, hvart och ett under sin generalinspektör. Om dessa förhållanden har beskickningen för öfrigt på sin tid utförligen inberättat. De nämnda inspektörerna kommo också hitt, och åtminstone den norske begaf sig till ort och ställe, återföjld af en talrik stab af medarbetare, för att sätta reformarbete i gång. Knappast hade detta börjat, förrän kriget utbröt i Europa, och kort därpå sågo inspektörerna sig af turkiska regeringen nödsakade att nedlägga sina mandat och återvända till sina respektive hemland.

Det låter sig ännu icke säga, huruvida reformarbetets inställande eller den politiska konstellation, som indrog Turkiet i världskriget, varit orsak till att armeniernas revolutionära verksamhet ånyo tagit fart. Under alla förhållanden hafva armeniernasedan Turkiets invecklande I kriget icke lagt alltför vänskapliga känslor i dagen. Turkiets framgångar i början gjorde här vistande armenier nedslagna, under det att i östliga provinserna öppet motstånd mot de turkiska myndigheterna hörde till ordning för dagen. Armeniska, från Kaukasus kommande agenter bearbetade oförtrutet befolkningen och lyckades, trots stränga öfvervakning, insmuggla gevär och ammunition. I staden Zeitoun, som redan en gång varit utgångspunkten för svåra konflikter mellan armenier och turkar, gafs för ungefär två månader sedan signal till uppror. På både sidor föllo hundratals döda eller sårade. Det uppgifves, att de turkiska myndigheterna där skulle pressat till krigstjänst de i trakten boende armenierna, hvilka sedan lång tid åtnjutit en viss, tyst medgifven autonomi. Från Zeitoun utvidgade sig den armeniska rörelsen i allt vidare kretsar. Särskildt kom den till synes i provinsen Van. Under allra sista tiden hafva blodiga strider där ägt rum mellan armenier och turkar, och i dessa dagar har lugnet återupprättats tack vare turkiska trupper, men ungefär halfva staden i Van ligger i aska.

Utan tvifvel måste den armeniska upprorsrörelsen få största betydelsen, om Turkiet utsättes för ett svårare nederlag, t. ex. om det lyckats "entente" makterna att forcera Dardanellerna.

På sista tiden hafva också i Bulgarien armeniska kommittéer bildats, då man antagligen funnit, att Gen�ve låg för aflägset, och att också förbindelserna med Tiflis försvårats. Porten erhöll från bulgariskt håll underrättelse om sistnämnda kommittéers tillkomst. Det förefaller, som om armenierna planerat en aktion, som skulle utveckla sig parallelt med ryska operationerna i Svarta Hafvet och franska och engelska attackermot Dardanellerna. Regeringen lät företaga husundersökningar hos bekanta armenier här och lät därvid omkring 400 bland dem. Likaså ägde talrika häktningar af armenier rum i andra städer. Bland de anhållna befinna sig särskildt många armeniska journalister, läkare och advokater. Polisen skred till dessa häktningar med ledning af en i dess händer kommen lista öfver den armeniska revolutionskommittéen. Hufvudredaktörerna för de tvenne mest betydande armeniska tidningen "Sabah" och "Puzanzion" träffades äfven af dessa åtgärder. Samtliga häktade hafva skickade till Angora och afvakta där krigsrättens dom.

I dessa dagar har armeniska patriarken gjort en "démarche" hos storveziren och inrikesministern i de häktades intresse. Båda förklarade för patriarken, att de icke kunde ingripa i den pågående rättegången, då alltför komprometterande saker förekommit. Dock skulle krigsrätten gå till väga med fullständig opartiskhet. Det är att märka, att vid husundersökningarne bomber påträffats endast här och hvar, under det att man däremot funnit ett stort antal franska flaggor.

Hans Excellens
Herr Wallenberg
Minister för Utrikes Ärendena.

Med vördnad ödmjukligen
C. Anckarsvärd
Full English Text | Full Swedish Text
Armenian Uprising Movement
Country: Sweden
Archive: National Archives
Department: Foreign Ministry
Catalog: 1902 Year's Dossier System, Vol. 1148
Document Nr.: 99
Document Type: N/A
Page: Page 1 of 5
Document Date: 1915-04-30
From: Per Gustaf August Cosswa Anckarsvärd
To: Knut Wallenberg

 - Click on image to enlarge Click on image to enlarge
Armenian Uprising Movement
Country: Sweden
Archive: National Archives
Department: Foreign Ministry
Catalog: 1902 Year's Dossier System, Vol. 1148
Document Nr.: 99
Document Type: N/A
Page: Page 2 of 5
Document Date: 1915-04-30
From: Per Gustaf August Cosswa Anckarsvärd
To: Knut Wallenberg

 - Click on image to enlarge Click on image to enlarge
Armenian Uprising Movement
Country: Sweden
Archive: National Archives
Department: Foreign Ministry
Catalog: 1902 Year's Dossier System, Vol. 1148
Document Nr.: 99
Document Type: N/A
Page: Page 3 of 5
Document Date: 1915-04-30
From: Per Gustaf August Cosswa Anckarsvärd
To: Knut Wallenberg

 - Click on image to enlarge Click on image to enlarge
Armenian Uprising Movement
Country: Sweden
Archive: National Archives
Department: Foreign Ministry
Catalog: 1902 Year's Dossier System, Vol. 1148
Document Nr.: 99
Document Type: N/A
Page: Page 4 of 5
Document Date: 1915-04-30
From: Per Gustaf August Cosswa Anckarsvärd
To: Knut Wallenberg

 - Click on image to enlarge Click on image to enlarge
Armenian Uprising Movement
Country: Sweden
Archive: National Archives
Department: Foreign Ministry
Catalog: 1902 Year's Dossier System, Vol. 1148
Document Nr.: 99
Document Type: N/A
Page: Page 5 of 5
Document Date: 1915-04-30
From: Per Gustaf August Cosswa Anckarsvärd
To: Knut Wallenberg

 - Click on image to enlarge Click on image to enlarge
Ads