Som Strzygowski påpekar, så restes alla dessa byggnader under den period då det armeniska alfabetet uppfanns och Armenien befriades från de grekiska och syriska språkens överlägsenhet. Dessutom var dessa skapelser inom konsten både tecken på ett nationellt element och befrielsen från grekiskt och syriskt inflytande som hade dominerat Armenien fram till dess.
Strzygowski skriver 91 att det var från Armenien som kupolbygget kom till Konstantinopel, Grekland och länderna i Balkan och sedan fortsatte till Italien och södra Frankrike och därifrån, via Rhônes och Rhens dalar, nådde norra Europa. Och det var även Armenien som fr.o.m. 400- och 500-talen inspirerade de bästa stilarna som historiska östromerska byggnader skapades efter. Enligt Strzygowski var det Armeniens arkitekturskola som utbildade byggmästarna som skapade S:t Sofias kyrka. Detta unika konststycke med sin vackra kupol, som enligt Procope har byggts med en sådan noggrannhet och känslighet som om den inte vilar på marken utan man har hängt den från himmelen, är enligt Strzygowski en helarmenisk (rein armenisch) kyrka.
Bysans visste väl varifrån inspirationskällan till detta stora mästerverk kom. I slutet av 900-talet, efter den stora jordbävningen 989 som förstörde S:t Sofias kupol, skickade den östromerska regeringen efter den stora armeniske arkitekten Tiridat som var även skaparen till stora kyrkorna Ani och Agine för att bygga upp av den.
Strzygowski tycker även att konstnärer som Michelangelo och Bramante men även Sait-Pierre och Vignole var lärlingar till den armeniska arkitekturen. Han skriver: "När vi ser att hur, i S:a Sofias kyrka (Ortodoxa kyrkans centrum) och i Peterskyrkan (Katolska kyrkans centrum), byggandet av kupoler har fulländats, måste vi komma ihåg att utan det gamla Armeniens pionjärer inom arkitektur skulle dessa två mästerverk aldrig ha skapats". 97
En annan stor konsthistoriker, Charles Diehl, delar inte Strzygowskis åsikter, eller åtminstone den del då han tycker att Armenien var den huvudsakliga drivkraften i den kristna arkitekturen och att resten var dess efterföljare. Som det kan förväntas av författaren till så många lysande verk om Bysans så tycker Charles Diehl att Konstantinopel var en plats där orientens kristna konst skapades i och med kontakterna mellan de grekiska, armeniska, persiska och syriska världarna.
Samtidigt medger han den viktiga del som Strzygowski har avslöjat om Armeniens stora del i skapelserna i den kristna konstvärlden och säger att Armeniens roll i detta kan förklaras med dess kontakter med Persien, dess tidiga acceptans av kristendomen och dess kunniga konstnärer och arkitekter. Charles Diehl skriver följande om detta: "Alla vet att armeniska arkitekter och konstnärer, under alla tider haft som kunnighet och skaparkraft som varit utan like. Eftersom de levde i ett land fullt av stenar kunde de utveckla och sprida konsten att resa statyer och mäta geometriska former med en speciell och mästerlig noggrannhet. Och i och med att de även var outtröttliga resenärer för åkte de överallt att söka nya kunskaper och i gengäld spred de sina egna kunskaper vart de än gick." 98
|
