I synnerhet expanderades hamnstaden Lajazzo och blomstrade avsevärt. Abdulfeda beskriver Lajazzo som en känd hamn och liknar den vid en träffpunkt dit handelsmän från världens alla hörn, via mark eller hav, skyndar till. På Marco Polos tid var Lajazzo också den hamn som resenärerna stannade i vid sin återkomst. Det var i Lajazzo som Marco Polo år 1271 gick i hamn för att med sina bröder påbörja en av världshistoriens största resor. Samme person berättar för oss att denna hamn var en förstaklassig handelsplats över vilken "alla möjliga sorters kryddor, textiler, konstgjorda silkesprodukter, guldbroderade textiler och andra varor fraktades till och från Centralasiens hjärta" och genuesiska, venetianska och andra handelsmän från hela världen kom dit och tog med sig västvärldens produkter för att sälja eller byta mot österländska produkter. 158
På så sätt förvandlades Nya Armenien till ett handelscentrum för hela Orienten. Västvärldens handelsmän kom dit för att köpa kryddor, parfymer, textilfärger, silkestyg, sammetstyg, mattor, bomullstyg, pärlor och porslinsvaror. I utbyte hade de med sig guld, silver, metallföremål, vapen, draperier av ull (i synnerhet produkter från Flandern som var det viktigaste området för denna industri under medeltiden och i Toscana).
Och till sist så ser vi, för första gången i historien, hur en armenisk flotta bildas vars fartyg försörjde kommunikationen mellan Orienten och Italien. Alishan har hittat flera dokument från beslut hos Venedigs senat men även andra dokument i vilka den armeniska flottan och dess fartyg omnämns. 159
Men fr.o.m. början på 1400-talet försämrades Nya Armeniens situation då landet på egen hand fick stå emot egyptiska sultaners attacker. Egyptens sultaner ville förstöra hamnstaden Lajazzo för att omdirigera handeln med väst till Egypten. Som vi redan har sett anföll de Nya Armenien vid flera tillfällen och fick, enligt 1285 års avtal, en årlig skatt på 1 000 000 drachmer från Armenien. Senare, under de kommande åren, tvingade de Armenien, med 1323 års avtal, att betala hälften av inkomsterna från tullen och saltproduktionen i Lajazzo och Portella till Egypten. Nya Armeniens kungar tvingades att som ersättning för dessa statsinkomster hitta andra inkomstkällor. Istället för att ändra avtalen enligt vilka västerländska handelsmän betalade mindre tullavgifter (vid ankomst eller avfärd) eller slapp dessa helt, så införde man nya avgifter för att komma i hamn i armeniska hamnar, vägavgifter för inrikesvägar, tullavgifter vid korsande av floder och avgifter för handelsplatserna. 160
Under krigen som ägde rum mellan Egyptens sultaner och Nya Armenien ockuperads Lajazzo vid tre olika tillfällen och plundrades för att år 1347 falla i egyptiska händer. På så sätt ägde hamnens slutgiltiga förstörelse rum 30 år innan försvinnandet av själva Nya Armenien.
|
|
|
