Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 137 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Det är värt att påpeka att Henrik VI:s överlämnande av den kungliga kronan till Levon II också hade med kejsarens egna åsikter att göra. Henrik VI som ärvde sin fars drömmar om återuppståndelsen av det romerska imperiet genom det östromerska imperiets införlivande i det västliga imperiet, ville försäkra sig om Nya Armeniens och Cyperns assistans i denna uppgift och på så sätt anfalla Bysans bakifrån. 62

Så fort Bysans fick reda på Levon II:s kröning så skickade man en egen krona som var utsmyckad med guld och juveler tillsammans med en fana som pryddes av ett lejon (något som kom att användas som Nya Armeniens sköldvapen, medan de kungliga dynastierna i den gamla Armenien hade örnen som sitt sköldvapen). Levon II mottog dessa gåvor men för att visa att han såg dessa gåvor som enkla så skickade han dyrbara gåvor tillbaka till Bysans. Han ville även med detta få Bysans att förstå att Levon II inte såg sig själv som undersåte till det romerska imperiet i väst utan dess arvtagare.

Nu återstod för Levon II att med sina egna krafter och de etablerade myndigheterna förvandla landet till ett riktigt europeiskt land. Han ägnade all sin kraft åt denna uppgift och vi kommer att vid slutet av detta kapitel att beskriva dessa arbeten mer ingående, arbeten som är av världsnivå.

Här ska vi nöja oss med att berätta att Levon II antog Antiokhias samling av lagar som Nya Armeniens grundlagar 63, bildade domstolar, organiserade landet och sitt hov enligt de europeiska länderna, antog det västerländska feodala systemet, etablerade vänskapliga kontakter med Italien och andra västeuropeiska länder, uppmuntrade industrin, byggde skolor, speciella hem åt föräldralösa barn och sjukhus, och fortsatte arbetet med att utveckla och utvidga kontakterna med korsriddarnas religiösa och militära representanter.

Trots att Levon II var i ständigt krig med yttre fiender lyckades han utföra alla de omnämnda arbetena. Vid ett tillfälle tvingades han, för att kräva en av sina släktingars rättigheter (prins Rouben Raymond i Antiokhia) då hans ägor hade konfiskerats, förklara krig mot furstendömet. Under samma tid anfölls Nya Armenien av Koniens sultan som var seldjukisk turk och det visade sig att Antiokhias furste hade köpt hans allians genom att skänka honom gåvor och pengar. Levon II lyckades strida mot båda motståndarna samtidigt och besegra dem, en efter den andra och sedan inta Antiokhia. Han lyckades göra detta och det trots tempelriddarnas högförräderi som Levon II hade anlitat till ett väldigt högt pris. 64

Senare samlade Allepos sultan, son till den store Saladin, mod och krävde skatt av Armenien. Levon II anföll Allepo, besegrade sultanens armé och tvingade honom att betala samma summa som han hade krävt från Armenien. 65

Vid slutet av sin regeringstid år 1217, anföll Koniens sultan staden Kapan och omringade den. Turkarna lyckades slå tillbaka den armeniska armé som hade skickats till den belägrade stadens hjälp. Då gick Levon II till attack mot Konien och sultanen tvingades, för att kunna försvara sitt rike, avsluta belägringen av staden Kapan och begära fred. 66