Angående de sociala aspekterna kan man påpeka att, så som under tidigare perioder, tillhörde marken kungen eller adeln och kyrkan och bönderna levde fortfarande som trälar. Denna situation motsvarade dåtidens allmänna tankesätt. I de armeniska förordningslagarna som skrevs av en person vid namnet Mkhitar Gos under 1100-talet beskrivs ett exempel på detta: "Landet tillhör kungen och adeln. Det är sant att människan föds fri till denna värld men hon måste lyda sin överordnade makt, bruka dess land och bevattna dess odlingar".
Förutom kungen fanns det fem samhällsklasser i landet.: Adeln (nakharar), mindre adeln eller de fria, det religiösa prästerskapet, borgarna och bönderna.
Om stadsinvånarna ska det påpekas att det fanns många hantverkare bland dessa, vilka hade ett blandliv mellan stadsbo och bybo på så sätt att de bodde i städerna under vintern och ägnade sig åt att bruka sina ägor vid stadens utkanter under sommaren. 115
I likhet med Bysans och den arabiska världen hade yrkespersoner i Armenien bildat ett eget nätverk eller snarare en sammanhängande organisation. 116
Kulturella aspekter
Det var uppenbart att skapandet av det bagratouniska Armeniens regering skulle bli ett nytt språngbräde i det armeniska folkets tankesätt och utveckling.
Under sekler av främmande styre över Armenien hade den armeniska kulturen bibehållit sin existens och försäkrat sin överlevnad. Men nu, under en nationell regerings styre, fri från påtryckningar, begränsningar och beroenden av andra, med fred, trygghet och ordning hade kulturen hittat de rätta elementen för sin utveckling och utvidgning.
Ännu en gång är det inom historieskrivningen som armeniska författare helst har ägnat sin tid och de allra mest kända verken från dessa författare handlar just om denna period. 117 Böckerna om 900-talet är: "Armeniens historia" av katolikos Ohannes IV, "historien om adelsfamiljen Artzrouni" av Thomas Artzrouni som tillhörde samma familj, och katolikos Nerses I:s liv, skriven av Mesrop. Men den största författaren från denna period är utan tvekan Grigor Narekatsi (av Narek) som är författare till "Armeniska Pindare" och religiösa psalmer i vilka han har använt en stor del inspiration.
Från 1000-talet bör man nämna Armeniens historia författad av Stephan Azoghik och Armeniens historia av Oukhtanes. Man ska även nämna verken av Mathéos och Grigor Magistros och även Historien om slutet av bagratouniska dynastin och de seldjukiska turkarnas plundringståg skriven av Aristakes av Latisvert, i vilken författaren beskriver Armenien enligt följande: "Nakna ligger de vid sidan av vägen, söndertrampade, utkörda från sina hem, tillfångatagna och förslavade".
Och slutligen under 1100-talet d.v.s. efter att det bagratouniska Armenien hade förlorat sitt självständighet återgav Mkhitar Gos Armeniens förordningslagar i sin bok Datastanagirk (lagbok). 127 Författaren, som med klarhet hade kommit underfund med att Armenien huvudsakliga svaghet under de senaste seklerna var den feodala adels obegränsade privilegier, har försökt att med stiftandet av moderna lagar förstärka hovets rättigheter och ställning. Tyvärr hade denna lagbok kommit något sent till Storarmeniens undsättning men användes istället av den nya regeringen i Kilikiens Armenien, och påverkade landets grundlag genom att förstärka hovets ställning.
|
