I dessa förhållanden så var Nya Armeniens styrkor på 5 000 man, som landet hade till sitt förfogande och som under vissa tider, t.ex. Toros I:s och Levon II:s styre, uppgick ända till 10 000 man en rätt stor siffra.
Det bör påpekas att övertaget hos Egyptens sultaner utan tvekan var beroende av det faktum att de, tack vare sina stora riken, kunde inkalla fler soldater till tjänstgöring och anfalla t.ex. Syrien med arméer på 30-40 000 man.
Ett av kännetecknen hos dessa arméer var den stora andelen ryttare som under korstågen var bepansrade, medan turkarna och araberna hade ett lätt kavalleri (mongolerna hade inget annat än ryttare och deras enda infanteri satt också på hästar). Armeniens armé var också uppdelat i infanteri och kavalleri, där kavalleriet utgjorde majoriteten av styrkorna. 139
Ekonomiska aspekter
Nya Armenien spelade en central roll i världshandeln och utbytet av varor under medeltiden. Landets geografiska läge, förkärleken till arbete, invånarnas kompetens och kunnighet och till sist den kloka policyn hos dess regenter stod hand i hand och förvandlade landet till ett viktigt och fruktbart produktionscentrum, och i synnerhet till ett av de största handelscentrum, och man kan t.o.m. påstå den allra viktigaste handelsplatsen mellan öst och väst.
Denna ledande roll hos Nya Armenien visas på ett tydligt sätt av den kända historikern W. Heyd 140 i ett av hans viktigaste och mest intressanta verk om handel i Mellanöstern under medeltiden. I sin kända bok har Heyd tillägnat två hela kapitel till Nya Armenien och vi kommer att återge en liten del av denna bok som detta kapitel om ekonomiska aspekter grundas på.
Åter till Nya Armenien. Det var även Levon II som utökade sin kunnighet inom stridskonst och politik med förståelsen om rikets behov och tillgångar och la grunden för Armeniens ekonomi och dess utveckling. Heyd skriver: "Han var mer materialistisk och långsynt än sina landsmän och visste att varken armeniernas erfarenheter inom strid eller de höga bergskedjorna som bildade en hög och sammanhängande mur runt landet kunde utgöra ett tillräckligt skydd för Armenien. Därför måste han attrahera Europas intresse för sitt lands välfärd och framtid. Det var just denna tanke som han och hans efterträdare följde noggrant och som gjorde att västerländska handelsmän kom till Armenien och där mottogs med värme och öppna armar av landets invånare. Levon II trodde att det var möjligt att det skulle komma en tid då västvärldens makter, i synnerhet de allra mäktigaste flottorna, för att försvara handelsrelationerna skulle strida för bevarandet av Armeniens självständighet och existens." 141
Med armeniernas entré i Kilikien ökade landets produktion med en snabb takt. Heyd skriver: "Landets produkter var väldigt varierande. Bomullsodlingarna som av armenierna hade förvandlats till landets bästa produktionskälla hade blivit väldigt framgångsrika och producerade en väldigt bra och förstklassig råvara åt textilindustrin. Överallt var Armeniens ull från får, och getter i synnerhet, eftertraktad. Den bästa råvaran användes i själva Armenien för produktion av förstklassig sammet. Ur Taurusbergens gruvor utvann man olika metaller och framför allt järn medan bergssluttningarnas skogar gav stora mängder trä. Åkrarna producerade vete, vin och russin för export och till sist var Armeniens hästar och mulåsnor högt eftertraktade i utlandet." 142
|
|
|
