"Armeniens mattor var ansedda som de bästa och efterfrågades ständigt av den arabiska världens emirer och kalifer och i synnerhet av klanledarna. Armenien tillverkade även vapen av sina metaller och deras metallslageri var känd som den bästa. Handeln med läder och minkpäls var vanlig och det armenisk-bearbetade och exporterade lädret var berömt och eftertraktat och användes i Bysans till adelns och kejsarens stridsdräkter." 109
Och till slut ska vi även nämna Armeniens byggnadsindustri som med sina naturliga produkter (gruvprodukter som sten och kalkugnar) tillhör det armeniska folkets nationalindustri under hela dess historia.
Till Bysans och Bagdad, som var dåtidens två största konsumtionscentra (Bysans med cirka
1 miljon invånare och Bagdad med drygt 1 miljon invånare), exporterade man Armeniens kvalitetstyg, produkter av ull, sjalar, näsdukar, mattor, band, nät, läderprodukter och metallslageriprodukter.
Bland de naturliga produkterna som man exporterade kan man nämna salt, grödor, vin, trä, slakteriboskap, hästar, minkpälsar och honung.
Kung Smbat I tecknande ett handelsavtal med Bysans. Armeniens export till Konstantinopel gick via Van-Bitlis-Mosul eller via Dvin-Nakhichevan-Tabriz.
Senare fortsatte Armenien, förutom att förlita sig på dessa inhemska produkter, vilka var oersättliga då de var den säkra grunden för landets intäkter, även att utnyttja sin geografiska position som en av de mest viktiga knutpunkterna i världens handelsvägar. De flesta handelsvägarna från väst mot Centralasien och fjärran östern gick genom Armenien. Kinas produkter så som råsilke (som senare bearbetades i Armenien och några andra länder i Mellanöstern), silkestyg, te, kinesisk lack och oljor som kom till Armenien via Turkistan och över Kaspiska havet eller hamnstaden Trabizond, eller via vägar som gick genom Mindre Asien till Kilikien eller Konstantinopel och fraktades vidare mot Mellanöstern eller Europa. Indiens produkter, däribland kryddor, pärlor och dyrbara träslag kom till Armenien via Persien och skickades vidare till västvärlden. Det fanns även en annan väg som konkurrerade med Armenien, nämligen vägen som gick till Egypten och eftersom Suezkanalen då inte fanns så måste man flytta över varorna från fartyg till fartyg och passera Röda havet som härjades hårt av pirater.
T.o.m. handeln mellan Bagdad och Bysans som var av stor vikt eftersom de var dåtidens största och rikaste länder (bortsett från Kina) gick delvis genom Armenien via Mosul-Bitlis-Karin (dagens Erzurum) eller via Tabriz-Karin. Det var även genom Armenien som kontakterna mellan Bagdad och Georgien upprätthölls och handeln mellan arabiska imperiets huvudstad och södra Ryssland och de skandinaviska länderna utbyttes.
Det sistnämnda handelsutbytet ökade, i synnerhet under 900-talet, d.v.s. då vikingarna hade slutat sina plundringsvågor och ägnade sig åt handel och skapade ett framgångsrikt utbyte som gick via Svarta havet och genom Ryssland till Östersjön. Denna handelsvägs viktigaste ådra var floden Dnjepr, medan de två stora städerna Kiev och Novgorod utgjorde viktiga lager. På så sätt kunde de frakta arabrikets och Centralasiens produkter till Skandinavien och Östersjöns kustområden. En del av dessa varor bl.a. de som kom från Centralasien och Bagdad passerade genom Armenien innan de kom fram till floden Dnjepr.
|
