Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 175 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Franska revolutionens viktigaste påverkan var att den, genom att hålla de ryska och österrikiska arméerna upptagna i revolutionens krig, tvingade dem att förkasta sina planer på att erövra Orienten, vilket i sin tur förlängde livet på det ottomanska imperiet. Den innebar också att nationer som befann sig under främmande makters förtryck och styre lärde känna frihetstänkande och självständighetsplaner. 2 Och det var även i skuggan av den stora franska revolutionen och revolutionen år 1848, d.v.s. fortsättningen på den stora revolutionen, som den berömda regeln stadgades, nämligen rätten enligt vilken varje nation är berättigad till självstyre och bestämmande över sig själv och att, oavsett hur svag den är, så måste den inte tillåtas att hamna under främmande styre och förbli det mot sin egen vilja. 3

Den tyska romantismrörelsen och i synnerhet verken av Herder 4, som har fått titeln "Fadern till de moderna nationers ideologi" gjorde ett stort intryck hos de förtryckta nationerna, bl.a. armenierna, via de armeniska studenterna vid universitet i Dorpat (Tartu) i Estland.

Dessutom dök två reformvänliga regenter upp i Orienten i början av 1800-talet, vilka båda bröt mot de gamla sederna, slog hårt mot de gamla tankesätten och skapade rätta förhållanden för återuppvaknandet av olika nationer i Orienten. Dessa två var Mehmet Ali, Egyptens kronprins och den ottomanska sultanen Mahmoud II.

Senare kom den italienska renässansen och frihetskampen, vilken ledde till skapandet av det självständiga Italien och dess regering och även uppkomsten av den berömde Garibaldi 6, att ha en stor påverkan för de förtryckta nationernas tankar. Och var det inte Mazzini 9, talesman för den nya italienska regeringen som krävde alla förtryckta nationers frihet från främmande styre som följd av sitt fosterlands frihet och dess grundläggande självständighetsvillkor?

Och det är på sin plats att vi även nämner den påverkan som Victor Hugo och hans ideal om vänskap och kärlek mellan människor har haft.

1848 års revolution i Frankrike hade i praktiken en mycket snabbare påverkan på de förtryckta och förslavade folken än 1789 års stora revolution. Det var egentligen fr.o.m. 1848 som återuppståndelsen för mänskliga rättigheter genom de "historiska nationerna" så som Italien, Ungern och Polen började, nationer som alla, precis som Armenien, hade förlorat sin självständighet. Från alla håll kändes att händelserna under detta viktiga sekel, ett århundrade som enligt Clèment-Grandcourt måste kallas för "Seklet för idealisterna genom utmärkelse" skulle få frihetsklockorna att slå för de förtryckta nationerna, d.v.s. "Historiens förvisade folk".

Religiösa missionärsgrupper hade också sin del i uppvaknandet av Orientens nationer och dessa folk har extraherat de viktigaste delarna för sin återuppståndelse bland deras skrifter. Fr.o.m. 1600-talet öppnade de franska jesuiterna och sedan lazaristerna och dominikanerna franska skolor i Turkiet. På 1800-talet dök också engelska men i synnerhet amerikanska protestantiska missionärsgrupper upp. Dessa kom att med sina publikationer och utdelning av Bibeln på de olika mest förekommande språken i landet, men även genom grundandet av läroanstalter att ha en viktig påverkan för spridningen av nytänkande i regionen. 9

Dessutom bör man ta med den ökande handeln mellan Europa och främre Orienten i räkningen, då handelsutbytet även innebar utbyte av tankar.