Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 256 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
År 1890 grundades ett nytt armeniskt revolutionärt parti i staden Tbilisi och det fick namnet Armeniska Revolutionära Federation (Dashnaktsoutyoun). Detta parti som är känt under dess förkortade namn, dashnak, grundades av Christaphor Mikaelian, dr. Loris Melikof, Simon Zavarian och Constantin Khatisian. 24

Christaphor Mikaelian var mannen som med en enorm tankekraft och en stark personlighet ansågs vara symbolen för förening och vilja, egenskaper som i sig är kännetecken på nobla personer vilka har lämnat något spår efter sig i historien. Det var tack vare honom som partiet dashnak samlade några av de främsta armeniska personligheterna. Partiets kontor förlades till Tbilisi och partiets tidning, Droshak (fana) utgavs också här innan den flyttades till Genève. Det var personer som Christaphor Melikian, Simon Zavarian och Rostom Zorian vilka med tålamod planerade tanken om uppvaknandet av Armenien och det med en brinnande tro på frihet och framtid.

Dessa revolutionära kommittéer var frukten av fosterlandskärleken och tron på det armeniska folkets rättigheter hos en grupp verkliga revolutionärer men även resultatet av en korrupt och tyrannisk regim som hade påtvingats detta folk. 25 Om detta kan vi upprepa de berömda orden "Då föddes medvetenheten om fosterlandskärleken i tårar, blod och hopplöshet men även i bön och tro om friheten".

Aktiviteterna hos dessa två armeniska revolutionära partier, d.v.s. Hntchak och Dashnak, var egentligen enbart i försvarandet av armeniska nationen mot ottomanska imperiet och grundade sin ideologi i västerländsk demokrati och deras krav var i början väldigt moderata. 26

De direkta aktionerna hos dessa två partier fram till de hamidiska massakrerna var relativt begränsade, så att hntchak-partiets enda aktion fram till dessa massakrer var det som de utförde vid händelserna i Mersivan år 1893, vilket vi tidigare har beskrivit. Den första iögonfallande aktionen hos dashnak-partiet, och kanske deras allra största aktion, var ockupationen av Bank Ottoman som utfördes i augusti 1896 och följdes upp med aktionerna i Khanasor år 1897.

Fram till år 1895 var antalet medlemmar i dessa två partier rätt begränsat. Det var de då pågående massakrerna som satte den riktiga och avgörande farten på armeniska revolutionära rörelsen så att tanken om ett allvarligt och väpnat motstånd fick form bland de armeniska massorna. Denna tanke samlade större delen av de armeniska individerna runt dashnak-partiet och skapade den revolutionära rörelsen.

Dashnak-partiet (socialistiska nationalister) fick på en kort tid stort inflytande i själva Armenien men även bland armeniska flyktingar på andra håll, förutom i Kilikien där hntchak-partiet (socialdemokrater) hade majoritet och i industricentrumen i Baku vars armenier, tack vare propageringen hos två av de lokala arbetarna Josef Stalin och Stepan Shahoumian, hade anslutit sig till det kommunistiska partiet. Vid sidan om av dessa två mer nytänkande partier bildades även det armeniska liberalkonservativa partiet Ramgavar vars medlemmar kom från den armeniska välbärgade överklassen. 29