Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 276 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Utvecklingen inom jordbruket stannade tyvärr av på grund av det nya ryska systemet med storböndernas makt som ryssarna tillämpade i sina nya erövrade områden. Avskaffandet av träldom i Transkaukasien förverkligades först år 1870 men den rådande situationen som var till de stora godsägarnas fördel och konfiskeringen av mark som bönderna brukade förvärrade bilden för dessa bönder. Den georgiska, armeniska och tatariska adeln ägde en stor del av dessa marker vilket resulterade i att många bönder tvingades hyra jordlotter vilket i sin tur ledde till en dämpad entusiasm hos dessa bönder jämfört med dem som ägde sin mark. 18

Men byggandet av kommunikationsvägarna var på egen hand tillräckligt för att skapa gynnsamma förhållanden för jordbrukets utveckling och framsteg och exporten av landets produkter (i synnerhet boskap, grödor, vin och silke) ökade avsevärt. Vid slutet av 1800-talet ökade den lokala konsumtionen, som följd av den ökande befolkningen, vilket stoppade nästan all export av grödor men bomullsodlingarna, som blev allt vanligare, tillförde nya produkter till exporten. Samtidigt gav förbättringar av kommunikationsvägarna i Ryssland, genom utbyggandet av järnvägen, nya möjligheter för exporten av kortlivade varor så som olika frukter och vindruvor.

Ur industriell synpunkt skedde en stor och anmärkningsvärd utveckling inom utvinningen av olja. 19 Inom andra produktionsområden begränsades produkterna i Transkaukasien till hantverk och aktiviteterna inom gruvindustrin och vissa områden inom livsmedel. Däremot fick oljeindustrin och gruvindustrin i Baku en enorm utveckling. Senare när oljeindustrin fick stora framsteg i olika delar av världen glömde man oftast att Baku var den första oljerika regionen i världen, ett centrum med vilket Ryssland hamnade bland de största oljeproducenterna i världen och t.o.m. var före USA och det var först vid början av 1900-talet som USA lyckades gå om Ryssland. 20 Förverkligandet av denna industri är intressant av det skäl att förutom familjen Nobels inblandning hade inga andra utländska industrimän eller investerare någon större roll i utvecklingen av oljeindustrin i Baku. Utvecklingen hos Rysslands oljeindustri skedde tack vare de inhemska aktörerna d.v.s. ryssar, georgier och tatarer och man måste faktiskt, även i denna fråga, placera armenierna bland deras främsta led. Armeniska (speciellt armenierna i Zangezour och Karabakh) ingenjörer, industriarbetare, hantverkare och yrkesspecialister lämnade de bergiga områden och kom till oljefälten där det fanns mer aktivitet och kunde på så sätt spela en viktig roll i grundandet av oljeindustrin i Ryssland.

Och återigen hittar vi armenier i de första leden inom andra områden (utvinning av magnesium, koppar, bearbetning av kaviar och dylikt) som ledde till en ökning av Transkaukasiens rikedomar.

Vidare spelade armenierna en relativt viktig roll för utvecklingen och utvidgningen av Rysslands handel med utlandet. Denna roll fanns mest i etableringen av kontakter med Orienten och i synnerhet i etableringen av kontakter med Persien och Mindre Asien. 21
Armenierna sågs på de ryska marknadsplatserna där de erbjöd produkter från Transkaukasien, bl.a. ull, bomull, frukter, skinn, mink och kaviar men även produkter från Persien, t.ex. parfymer och mattor. Till Orienten (Transkaukasien, Persien och Mindre Asien) sålde man, förutom kinesiskt te som man köpte från Nijunibopok, bitsocker och strösocker från Ukraina, produkter från Ryssland och produkter från väst så som textil och porslin- och metallprodukter, konstgjort porslin, glas, verktyg och maskiner. Armenierna var också pionjärer för Rysslands handel med de turkiska folken i Centralasien 22 och hade en viktig roll i blomstringen av centrum som Rostov och Norosish vilka under det sista decenniet före 1914 hade samma roll för imperiets sydöstra del som Odessa hade i dess sydvästra del.