Enligt den plan som Pompejus hade iscensatt, som Marcus Antonius fördärvade och som Augustus återigen förverkligade och som åtföljdes av alla hans efterträdare förutom Trajanus (Marcus Ulpius, 53-117, kejsare från 98), gick Roms utrikespolicy ut på att ha ett självstyrande Armenien under Roms inflytande. Denna policy uteslöt annekteringsalternativet, då Roms enda behov av Armenien var att spela sin roll som en sköld i öst och nordost. Om Rom skulle annektera Armenien skulle de riskera att även få ansvaret att slå tillbaka invånarna i Transkaukasien, något som skulle innebära ett nytt Germanien vid Roms gränser, medan ett självständigt och allierat Armenien med sin egen armé skulle vara det bästa försvaret för imperiet i denna del av världen.
Senare i de fruktansvärda krigen mellan det sassanidiska Persien och Rom blev Armenien en viktig allierad för romarna. Som Ferrero skriver: "Imperiets situation hade från kejsar Valerianus 100 tid, d.v.s. från den tid då romarriket förlorade sitt försvar och sin viktigaste sköld mot det nya sassanidiska imperiet, förvärrats." 101
Rom kunde i samröre med Armenien nå den största administrativa organisation som världen hade skådat dittills. Dess huvudmål var Lex (lag) och Pax (fred) och dessa två är än idag huvudmålen för vilken regering som helst som betraktar sig värdiga dessa begrepp. Freden försökte Rom uppnå genom att bygga upp sin egen organisation och föra en policy i vilken Armenien hade en ledande roll. När det gäller imperiets lagar försökte Rom genomföra detta med hjälp av nya lagstiftningar och skapandet av nya organisationer som förverkligades med hjälp av enorma rikedomar som i sin tur medförde stor fattigdom och misär.
Armeniens skuld till Rom är på detta sätt inte alls mindre än Roms skuld till Armenien. Om Rom inte fanns, och med det menar man så som en balanserande makt, så skulle Armenien med största sannolikhet ha upptagits i det persiska riket.
Dessutom innebar Roms inflytande i Armenien den kraft som utvecklade armeniska civilisationen och förde den närmare västvärlden, väst som Armenien även hade släktband till ur etnisk synvinkel. Denna kontakt mellan Armenien och Rom innebar även ett nytt band som ersatte det gamla mellan Armenien och antikens Grekland. Även om Rom betraktade sina lagar och traditioners tillkomst tack vare staden Rom och Italien så härstammade större delen av dess kultur och tankesätt från Grekland.
Armenien har inte påverkats lika mycket som t.ex. Gallien påverkades av Rom, men de kungar och prinsar som växte upp i Rom eller som hade kontakter med romare i öst gjorde att man känner av en tydlig påverkan av Rom i Armenien. Dessutom stämmer det som Paul Valèry skriver: "På alla ställen som Rom hade haft maktinflytande eller tankinflytande och på alla ställen där imperiet var skäl till skräck, beundran, vrede eller avund, där hittar man spår av europeisk existens." 104
|
