Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 510   Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Vad beträffar Ryssland så kommer Armenien att kunna hålla en optimal balans mellan Väst och Ryssland så länge det sistnämnda samarbetar med Väst inom frågor så som bekämpning av internationell terrorism, kärnvapennedrustning och andra fundamentala frågor. Ryssland har fortfarande en betydande roll i regionen, ekonomisk så väl som säkerhetsmässig, med Armenien som sin närmaste allierade i Kaukasus. Armenien kommer därför inte att riskera denna nära relation men kommer att förbättra sina relationer med västerländska länder och institutioner, i synnerhet genom samarbete med Europarådet och med EU.

Armenien kommer att expandera sina relationer med EU och arbetar för att bli en fullvärdig medlem i den "europeiska familjen". Sedan en tid tillbaka har Armenien och EU ingått en rad olika samarbetsavtal, inom sociala, finansiella, vetenskapliga, teknologiska och kulturella områden, vilka Armenien bör utnyttja fullt. EU kommer även att stödja Armenien för förbättringen av problem relaterade med demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi. Vid avslutanden av dessa samarbeten kommer Armenien att vara klar för att starta den andra fasen i detta samarbete, något som eventuellt kommer att leda till medlemskap inom den Europeiska unionen.

Förutom de västerländska länderna i Europa kommer USA att spela en väsentlig roll i Kaukasus, inte minst på grund av prospekten om oljekällorna vid Kaspiska havet. Sedan den 11 september 2001 har Armenien bidragit effektivt till den internationella bekämpningen av terrorism genom att öppna sitt luftrum för amerikanskt flyg, delandet av underrättelseinformation om terroristresurser och pengatvätt och tillhandahållandet av annan assistans. Men trots oljebolagens planer tror Armenien inte att olja kommer att bringa fred och stabilitet till den turbulenta regionen, utan istället kommer fred och ekonomisk integration möjliggöra byggandet av oljeledningarna och försäkra deras säkerhet.

En annat viktigt grannland är Iran. Teherans syn på Armenien dikteras av de geopolitiska övervägningarna: en rad meningsskillnader med Turkiet och behovet av dämpandet av de separatistiska tendenserna i det iranska Azerbajdzjan, något som kan hota Irans inhemska stabilitet. Trots sin neutralitet i Nagorno Karabakh-konflikten så verkar Iran inte vara intresserat av ett försvagat Armenien. Samtidigt är Iran Armeniens, i särklass, mest dynamiska handelspartner. Med majoriteten av sina gränser stängda - mot Turkiet och Azerbajdzjan - är handeln med Iran en av de viktigaste faktorerna i landets handelsbalans. Skulle USA och Iran förbättra sina relationer, kommer Armenien att vara bland de första som skulle dra fördel av detta närmande och Jerevan kommer att vara oerhört benäget att agera medlare mellan dessa två länder. 23

Och till sist har vi Turkiet vilket är det land i regionen som har haft så gott som obefintlig kontakt med det nya självständiga Armenien. Frågan om det Armeniska Folkmordet och konflikten i Nagorno Karabakh förblir villkoren för huruvida Turkiet kan tänka sig en normalisering av relationerna med Armenien eller inte. Men med Armeniens integration i Europa och Turkiets ambitioner om medlemskap i EU sätter allt mer press på regeringen i Ankara att omvärdera sin ställning gentemot sin granne i öst och börja vidta åtgärder för behandling av ovannämnda frågor och för att upphäva av blockaden mot landet.

Men som i alla andra fall måste denna utveckling börja inifrån. Armenien är i behov av ett system vilket genom rättvisa val av en regering ska vinna allmänhetens tilltro och stöd. Denna tilltro och stöd ska främja uppkomsten av en stabil och stark regering som i sin tur är villig att aktivt bekämpa korruptionen i landet, med början inom sina egna kretsar. Genom att använda landets strategiska geopolitiska position bör regeringen skapa en gynnsam investeringsatmosfär som ska leda till förbättringen av landets ekonomi. Detta ska i sin tur leda till högre levnadsstandard i landet och tillåta regeringen att kunna ägna sig åt den allmänna välfärden.

Om Armenien och armenierna väljer att göra sig värdiga sin långa historia, en kamp full av glädje, sorg och stolthet så bör landet än en gång kunna, genom sin geografiska position och sitt folks kunnande, återta sin gamla historiska ställning i regionen, d.v.s. den levande länken där Öst möter Väst.