Samtidigt är några av de nämnda verk som är skrivna av armeniska författare värdefulla och t.o.m. ovärderliga för dagens vetenskap vad det gäller insikten om många saker, inte bara för Armenien, utan även för många andra folk och nationer.
Armeniens historia hade en nära koppling och var ibland sammanfogad med andra stora nationers historia och den information som man har fått av armeniska historiker omfattar viktiga delar av bl.a. arsacidernas, sassaniderans, Kaukasus folks, arabernas, mongolernas och de turaniska folkens historia. Det är detta som får Victor Langlois att skriva: "Detaljerna som armeniska historiker återger om krigen mellan sitt land och Persien, om arabernas och mongolernas anfall och korstågen sprider helt nytt ljus över Orientens historia under medeltiden." 118
Dessutom är det tack vare historiker som Movses Khorenatsi och Grigor Magistros som vi har bevarat delar av verk skrivna av grekiska historiker vilkas original har förstörts helt.
De upplysningar om Orienten som armeniska historiker har skrivit ner fortsatte även under kommande seklerna. Under 600-talet vilade denna uppgift på ärkebiskop Sébéos som skriver om kejsar Heraklius krig och arabernas erövringar och ger oss dyrbar information om det östromerska imperiet och araberna. Från 700-talet har vi fått Ghevonds bok som beskriver arabernas krig och erövringar i Armenien och senare Movses från Kalankatuatas verk om albanerna och Kaukasus folk.
Och till slut bör vi nämna att bland de mest intressanta och viktigaste påverkningar som armenierna har haft på utvecklingen av världens civilisation, var den påverkan som de lämnade på det germanska folket, goterna, ett folk som skulle spela en ytterst viktig roll i Europa. Det var nämligen så att goternas berömda ärkebiskop Wulfila (Ulvila) var son till en armenisk krigsfånge. Vi vet att under 300-talet var det han som för första gången översatte Bibeln till gotiska, en översättning som innehåller många ord och uttryck med armeniskt ursprung. Det var samme ärkebiskop som uppfann det gotiska alfabetet. 125
När goterna, som enligt en teori troligen härstammade från Skandinavien, bosatte sig i norra delen av Svarta havet etablerade man goda relationer med Armenien och det uppstod utbyte av religiösa predikanter, handelsmän och flyktingar. Dessutom tror man att det var genom dessa som den armeniska arkitektkonsten spreds till Europa. Man bör även påpeka att vid början av 700-talet, då goterna styrde över Spanien, bar en av deras prinsar det armeniska namnet Artavazd. 126
Nansen nämner också att påverkan av armenisk kultur även syntes i Skandinavien och hänvisar till flera olika likheter mellan gravstenar och gamla byggnader på vissa platser i Sverige som Bohuslän och Blekinge, där byggnader har stora likheter med byggnader som fanns i det gamla Armenien. Han nämner även tre armeniska biskopars närvaro på Island under 1000-talet, Petros, Abraham och Stefan som deltog i kristnandet av ön. Eftersom deras kristna tro och läran om kristendomen var mycket mildare än många andras, möttes dessa tre armeniska biskopar av mycket mer öppenhet och intresse bland folk, något som retade ärkebiskop Adalbert. 130
Men den viktigaste rollen som Armenien hade i tjänsten som väktare och bevarare av nationens kulturarv och civilisation under antikens sista sekler och början av medeltiden var inom arkitekturen och i synnerhet den kyrkliga arkitekturen. Vi återkommer till detta ämne i slutet av nästa kapitel. 131
|
