Under Armeniens stora krig mot den sassanidiske kungen Shapour under andra hälften av 300-talet skedde en stor förändring. De nämnda krigen, som var ytterst hårda och blodiga, orsakade avfolkning och förstörelse av städer som med tiden förlorade sin status, inte bara som viktiga internationella handelsstäder utan även för de lokala handelsmännen. Efter detta uppstod en primitiv och förvånansvärd ekonomisk situation där varje provins och varje by var tvungen att försörja sig själv och tillgodose sina egna behov. När den sassanidiske kungen intog Armenien, flyttade han judarna, som hade lämnat sina förstörda hem, med sig till Persien då kungen ville koncentrera handeln till Persien och utveckla dess industri. 61
Efter judarnas flytt från Armenien kunde landet fortfarande spela sin transitroll mellan Europa och Asien. I motsats till den internationella handeln minskade den lokala handel då det självförsörjande systemet, där varje provins fick tillgodose sina egna behov, utvecklades mer och mer. Denna utveckling, den rådande osäkerheten i landet, krigen och de återkommande upproren resulterade i allt färre städer och minskande status för de existerande.
Under arabernas styre medförde deras osläckbara törst för pengar att de införde tunga skatter och avgifter i alla de länder de invaderade, avgifter som inte skulle betalas med produkter utan uteslutande i valuta. De viktigaste avgifter som araberna drev in var: de årliga skatterna som invånarna betalade (förutom adeln och präster) och markskatter som betalades årligen och var skilda från den personliga skatten. Förutom dessa avgifter skulle adeln och kyrkan betala speciella skatter. Totalt betalde Armenien (inklusive Albanien eller det nuvarande Azerbajdzjan som då ingick i Armenien) i slutet av 700-talet en årlig summa på 10 000 000 dirham (cirka 200 000 000 SEK i dagens värde). 62
Arabernas många och ständiga behov och att de tvingade länderna under deras styre att betala årliga skatter, och det uteslutande i valuta, resulterade i att den armeniska adeln och bönderna tvingades överge sitt självförsörjande ekonomiska system och börja producera ett överskott som de sålde i handelscentrum för att anskaffa summorna som man skulle betala i skatt. 63
På detta sätt började en ny era, då handelscentrumen d.v.s. städerna återigen blomstrade och man byggde nya städer, bland annat städerna Kars, Bitlis, Akhlat med flera grundades under denna period och kom till bredvid andra gamla städer som Van, Artaxata och Théodosiopolis (Erzurum). Ett annat resultat av arabernas höga krav var utvecklingen och utbredningen av Armeniens produkter inom jordbruk, gruvindustri, hantverk och annan industri, en utveckling som senare under dynastin Bagratounian skulle nå sin höjdpunkt och skapade materiella möjligheter som blev grunden till civilisationen för den vackra Anis Armenien.
Dessutom, tack vare sina invånares hårda arbete och uppfinningsrikedom, förvandlades Armenien till ett land som de arabiska historikerna nämner som en av de rikaste delarna i sitt kalifat. 64 Förutom export av dyrbarheter, boskap och hästar till Bagdad skickade Armenien säd, fisk och salt till denna stad och länderna Syrien och Egypten.
I avsaknad av antikens guldgruvor som verkade ha sinat, började armenierna utvinna silver för att ha andra dyrbara metaller som man kunde betala med. 65
Inom industrin förvandlades Armenien till ett centrum för produktion av textiler och textilfärg och fick ett otroligt gott rykte inom hela arabiska östlandet; i synnerhet var det Armeniens mattor så väl som ylletextiler och silke som fick mycket gott rykte. Armeniens textilcentrum var staden Dvin 66, medan dess center för kemiska produkter, d.v.s. där färgerna tillverkades, var staden Artaxata som araberna kallade för den Röda staden (Karyat al Kirmit). Dessutom är det just det armeniska uttrycket som har gett namn åt vissa färger bl.a. karmin (djupröd från armeniska karmir som betyder röd). 67
|
