Laurent skriver: "När det första korstågets krigare kom till Taurusbergen, trötta och slutkörda, mottog armenierna dessa kristna män, vilka hade kommit från långa resor och var ättlingar till de legionärer vilkas mod armenierna hade sett under otaliga år i Bysans tjänst, som sina bröder. På så sätt var det armenierna som vägledde korsriddarna och försåg dem med förnödenheter. Och det var armenierna som möjliggjorde intagandet av Antiokhia och efter det Jerusalem. Om armenierna inte fanns skulle korsriddarnas första korståg ha fått samma sorgliga slut på slätterna i Kilikien eller Kapadokien som de kristna armenierna möttes av i sitt första försök att nå Palestina via Mindre Asien." 10
Så fort korsriddarna kom fram till Nicea skickade de en budbärare till armenierna. Tillsammans med Baudouin de Flandre, styvbror till Godefroy de Bouillon, skickade man en armenisk vägvisare tillbaka. Denne vägledde den stora militära ledaren och förde honom genom Mindre Asien. 13
Baudouin som gick i spetsen för korsriddarnas armé ändrade sin väg, på den armeniske vägvisarens inrådan, mot öst, d.v.s. istället för att direkt gå mot Kilikiens slätt så gick man nu till det bergiga Taurusområdet och sedan mot Marashslätten där han fick direktkontakt med armeniska styrkorna. Därefter fortsatte han mot Ourfa. Precis som Stevenson skriver så var det endast på grund av armeniernas assistans som han kunde erövra det området, grunda ett furstendöme och styra det. 14 På så sätt kom furstendömet Ourfa att bli granne och allierad till Konstantin och Baudouin förstärkte denna allians genom att gifta sig med Konstantins brorsdotter.
Därefter fortsatte Baudouin, som nu hade förstärkt sina styrkor med armeniska förband, mot Kilikiens slät där korsriddarna hade samlats för att omringa Antiokhias fästning.
Majoriteten av korsriddarna som hade nått Kilikiens slätt var i uselt skick och var utmattade av trötthet och hunger Det var armenierna som kom till deras undsättning och genom att förse dem med förnödenheter och mat räddade deras liv under vintern 1097-1098. Man fortsatte att förse dem med förnödenheter ända till våren varefter korsriddarna, med understöd av den italienska flottan som hade herraväldet över Medelhavet, tog över transporten av mat och förnödenheter via havet. 15
Det var vid omringningen av Antiokhia som korsriddarna fick veta vilka viktiga allierade armenierna var för dem. Som uppskattning för den stora assistansen och det goda mottagande som armenierna hade gett korsriddarna utnämnde de prins Konstantin till markis.
Nya Armenien, spelade endast genom sin blotta existens, en viktig roll i korsriddarnas uppgift och passade väl i deras policy för skapandet av allierade i denna del av Orienten. Armenien tvingades nu att delta i korsriddarnas krig mot kristendomens fiender och spelade en viktig roll i besegrandet av de två viktigaste motståndarna, nämligen furstendömena i Konien och Allepo, bortsett från självaste Bysans som på grund av sina religiösa motsättningar med de övriga kristna alltid visade en fientlig inställning gentemot korsriddarna.
Dessutom ska vi komma ihåg att korsriddarnas ständiga svaghet var det att de hade kommit långt bort ifrån sina egentliga maktcentrum, d.v.s. västvärlden och därmed hade stora svårigheter att skaffa förstärkningar och förnödenheter åt sina styrkor. Av detta skäl förstår man hur viktigt det var för dem att få hjälp av lokala regeringar där de fick förnödenheter och assistans på sin väg och även tillökning i form av frivilliga förband som anslöt sig till deras styrkor. Att armenierna var ett krigiskt och modigt folk gjorde att vikten i deras assistans låg i faktumet att de var den enda aktören, vilken ur militärisk synvinkel, var användbar för korsriddarna i Orienten d.v.s. på platsen för deras kampanjer och kunde förlita sig på dem helt och hållet. 16
|
|
|
