De ridderliga staterna och Islams motattack
Men innan vi återger Levon II:s regeringstid, d.v.s. den störste kungen som Nya Armenien kom att skåda, är det på sin tid att vi tar en titt på Mellanöstern under 1100-talet.
Efter det första korstågets framgång och erövring av Jerusalem, grundade korsriddarna ett antal stater i olika platser och kallade dem Orientens latinska stater. Den första grundades i Ourfa och styrdes av Baudouin de Flandre och var belägen öster om Kilikien. Tre andra ridderliga stater var Antiokhias hertigdöme (under ledning av Bohèmond), området Tripoli (under ledning av Raymond de Toulouse) och furstendömet Jerusalem som styrdes av Godefroy de Bouillon i söder.
År 1100 hade alla dessa stater etablerat sig och deras samling var som ett litet Europa vilket hade skapats med det stora Europa som förebild. I dessa små stater hade det feodala systemet fått en sådan stark status att dess like inte ens fanns i något av de västerländska länderna. Systemet för de olika skikten i ett feodalt samhälle hade installerats in i minsta detalj i Jerusalems kända regeringar.
Det bör påpekas att fördelningen av korsriddarnas erövring i mindre och avskilda områden, som i sin tur var resultatet av ett feodalt tankesätt, var en svaghet i deras tankesätt och ett stort misstag då endast skapandet av ett enat land med enade styrkor möjliggjorde för korsriddarna att försvara sig mot de faror som ständigt hotade dem.
I början hade de korsridderliga staterna och Armenien endast med sådana motståndare att göra som själv var djupt splittrade internt och på förfallets kant. Sultandömena i Konien, Allepo, Homs och Damaskus där det första styrdes av de seldjukiska turkarna medan de andra tre styrdes av araberna, men som ibland hamnade under de seldjukiska turkarnas styre, arbetade alla för sitt eget bästa och förde t.o.m. krig mot varandra. Dessutom hade inget av dem någon kontakt med Egyptens fatemiska kalifer som till skillnad från kalifaten i Bagdad var shiiter och var fientliga mot de seldjukiska turkarna.
Därför stötte de korsridderliga staterna inte på stort motstånd från sina grannar, i synnerhet då Jerusalem hade lyckats alliera sig med sultandömena i Damaskus och Allepo som hade besegrats av armenierna.
Det dröjde inte länge innan då en ny muslimsk stat grundades i närheten av Mosul år 1127 under ledning av Atabeg Zengui vilken visade sig att bli den allra farligaste motståndaren för de korsridderliga staterna. År 1144, påförde Atabeg Zangui med erövringen av Ourfa, den första tunga förlusten för korsriddarna. Det var just denna första förlust som triggade det andra korståget och som redan känt så kunde detta korståg inte öppna någon väg för korsriddarna mot det heliga landet. Nourredin, atabegs son, erövrade Damaskus och kom in i Jerusalems territorium och hotade själva staden Jerusalem och S:t d'Acre.
|
|
|
