Under Krimkriget (1853-1856) hittar vi återigen armenierna vid frontlinjen, både bland officerare och bland ordinarie soldater, vilka deltog vid armeniska fronter. Och det fanns ännu en annan general, nämligen general Behboudian, som under kriget i Gyumri (Alexanderpol) vid floden Arpa orsakade det första nederlaget för turkarnas asiatiska armé genom att den 14 november 1853 krossa Ahmet paschas styrkor. 70 Under krigets sista dagar, d.v.s. i november 1855, när den turkiske befälhavaren, Omar pascha, konstruerade en listig plan för att tvinga ryssarna att avbryta belägringen av Kars och marscherade med sin armé från Batum för att till synes försöka erövra staden Tbilisi, var det samma general Behboudian som, genom att stoppa den turkiska armén på en plats vid namn Kotais, satte stopp för Omar paschas planer. 71
Under hela detta krig visade överste Loris Melikian, den blivande segerherren i kriget 1877-1878 och tsar Alexander II:s framtida premiärminister, upp sig i första ledet i den sammansatta haang vilken bestod av armeniska och kaukasiska frivilliga. Den 20 december 1855 uppnådde han med, samma bataljon någonstans mellan Kars och Gyumri, en stor ärofull seger för vilken han fick motta ett smyckat svärd av tsaren. 72
Flera olika armeniska officerare har också utmärkt sig i den ryska armén, under krigen i norra Kaukasus och Dagestan som pågick under flera år fr.o.m. mitten av 1800-talet och slutade med ryssarnas styre över dessa områden vilka beboddes av modiga och krigiska bergsfolk. Det var i samma krig som framtidens mest berömda befälhavare, bl.a. Loris Melikian, Lazarian, Ter-Ghoukasian och Shelkovnikian, deltog för första gången.
Men det var under 1827-1828 års rysk-ottomanska krig som armeniska befälhavare i ryska armén verkligen visade sitt värde och kompetens. General Loris Melikian utsågs i detta krig till överbefälhavare för Kaukasus armé. Bland de officerare som fanns under hans befäl kan vi nämna general Lazarian som i slaget vid Arpa ledde den ryska arméns vänstra flank. Det var han som med sin mästerliga manöver krossade Mokhtar paschas armé, vilket definitivt avgjorde krigets utgång. I kampanjerna som utfördes vid fronten nära Erzurum fanns det en armenisk officer vid namn Tartaian som planerade en motahavrane attack mot fästningen Azizi men fick betala segern med sitt liv. 73 Och om general Ter-Ghoukasian (som även var en stor militäringenjör) så kan vi nämna att han ledde ett förband som opererade i södra Västarmenien. 74 Och det var just i dessa operationer som armeniska frivilliga utnyttjades och stred tillsammans med de ryska soldaterna. 75 De hade en ärorik del i det andra försvarandet av Bayazid. 76
Slutligen bör vi påpeka de lysande tjänsterna som armenierna utförde i gränsvaktsförbanden vilka vaktade Transkaukasiens gränser. I denna vältränade styrka som ansvarade för bevarandet av säkerhet och tryggheten i bergområden och som ständigt utsattes för attacker från beväpnade turkiska och kurdiska nomadiska band fanns många armenier. 77
|
|
|
