Armeniens samarbete i befriandet av folken i Orienten
Men den armeniska revolutionära rörelsen begränsade inte sin kamp endast till befriandet av det armeniska folket. Denna rörelse blev trogen sitt slagord som sa: "Där det finns en förtyckt person måste man ta den svages sida" och utvidgade sina aktiviteter och hjälpte aktivt de förtryckta folken i Orienten vilka kämpade för befriandet av sina länder.
Vi kommer längre fram att beskriva det varma samarbetet mellan armeniska revolutionära partier med ungturkarna som kämpade mot sultan Abdul Hamids regim.
Här nöjer vi oss med att nämna den anmärkningsvärda del som dashnak-partiet hade i 1906-1907 års revolution i Persien (Monark-revolutionen) och i försvarandet av den nya regimen.
1906 gjorde perserna uppror och påtvingade shahen att godkänna ett monarkiststyre med en nationell riksdag. Denna revolution var resultatet av arbetet hos revolutionära perser vilka ville få slut på förtrycksstyret och befria Persien som mer än någonsin var hotat av imperialistiska avsikter hos England och Ryssland.
Efter Mozzafaredin Shahs död 1907 försökte hans efterträdare, Muhammed Ali shah, att med stöd från Ryssland återinföra den tidigare diktaturregimen. Denna kupp gav honom kontrollen över Teheran och rikets centrum men frihetssträvarna fortsatte sin kamp på andra håll i landet och lyckades till slut återinföra monarkin. Armeniska nationalister hade en viktig roll i denna seger. Det var egentligen den modige armeniske soldaten Yeprem, den blivande Yeprem Khan, som ledde monarkisternas styrkor i återtagandet av Teheran och sedan slog tillbaka alla attacker från fiendens styrkor. Den armeniska revolutionära rörelsen gav några av sina ledare som Keri och Khetcho och en grupp armeniska soldater till monarkisterna och det var just detta förband som blev spetsen på monarkisternas armé och som offrade sig utan tvekan. 59 Yeprem fick titeln befälhavare av den nya regimen och blev dess försvarare. Han dödades till slut under försvarandet av Persien mot de förblindade styrkor som hade hetsats mot monarkisterna av imperialistiska främlingar.
Det var med tanke på denna bild som baron Nold, de ryska reaktionärernas talesman i duman, sa det följande om dashnak-partiet: "Denna starka församling måste stoppas med alla medel, en församling som strider på tre olika fronter och förstärker revolutionära rörelser vid alla dessa."
I detta föraktfulla uttalande fanns spår av klarsynthet. Precis som Morane påpekade på den tiden så var det så att: "Ryssland är misstänksamt mot det armeniska elementet, inte för dess speciella karaktär och speciella krav, utan för dess innersta kärna av frihetssträvan och demokrati invecklad med dess tankar. Armenien är, på grund av sin natur och sina etniska särdrag, något helt annat än det samhälle som ryssen är Van vid. Armeniern, i ett land med en förtrycksregim, kan inte vara något annat än en motståndsfaktor." 61
|
|
|
