Armeniens historia - Armenica

Karta	StÃ¤ng

Personinfo	StÃ¤ng

Information	StÃ¤ng

KÃ¤llor och referenser	StÃ¤ng

English

Sida 270

I Frankrike hade en av de mest betydelsefulla ministrarna, nämligen Delcasse# som var en godhjärtad man, utnämnts till utrikesminister. Det var på den tid då S:t Petersburg ville dirigera den fransk-ryska alliansen dit det ville. Den franske utrikesministern förklarade vid flera tillfällen, i klarspråk, att Frankrike hade intressen i Armeniens fråga. Dessutom hade handlingarna i Transkaukasien, onekligen, väckt reaktioner hos många av regeringsmedlemmarna. Bland dessa fanns folk vilkas tankesätt förde dem bort ifrån de orientaliska metoderna och förde dessa närmare västvärldens idéer. Dessutom bör vi nämna ansträngningarna hos den danska drottningmodern Dagmar som beklagade behandlingen av finländarna och armenierna och som Dillon skriver så var det till en del hennes förtjänst att den tsarryska regeringen ersatte den vanryktade Golitsyn med prins Vorontsov-Dashkov som kronprins och guvernör i Transkaukasien. ⁶⁰

Denna äldre herre tillhörde en av Rysslands mest berömda adelsfamiljer och var med sina titlar berättigad till alla kungliga privilegier och tillhörde den grupp av personer som visade sig vara mer rättfärdiga och modiga än de falska personer vilka har nyligen erhållit sina privilegier och var villiga att göra vilken felaktig handling som helst bara för att uppnå mer makt och rikedom.

Vorontsov-Dashkov#, som var en godhjärtad och optimistisk man, kom efter en kort tid på sitt ämbete underfund med att den antiarmeniska policyn, dikterad av hans överordnade i S:t Petersburg, inte bara var felaktig utan ett grovt misstag då den hade skapat en fiende av ett element som under den gångna tiden hade utfört många dyrbara tjänster för imperiet i olika områden. Dess lojalitet hade försämrats endast på grund av den behandling som det tsarryska polisväsendet hade utsatt det för med sina trakasserier och förtryck. Därför framförde den nya kronprinsen det följande till makthavarna i S:t Petersburg: "Jag förstår inte varför ni har kommit på kant med armenierna. Ett folk med sådan stor förkärlek till sin religion, sin familj och sin egendom kan inte vara något annat än ett element för ordning och säkerhet".

De tio åren som prins Vorontsov-Dashkov# tillbringade som Transkaukasiens guvernör (1905-1915) kännetecknades av en väsentlig mildring i förtrycket från regeringens sida och en neutral administration och behandling av de aktuella frågorna utan hänsyn till etnisk tillhörighet. Denne man försökte istället för att följa policyn om "söndra och härska", som dittills var slogan för makthavarna i S:t Petersburg, att inbjuda de olika etniska folkgrupperna under sin makt till samarbete för en förbättrad situation. 61 Med stöd på grunden om att utan lag och rättvisa kan inte styre och regering finnas, satte Vorontsov-Dashkov# stopp för den antiarmeniska byråkratin och beordrade att den armeniska kyrkans konfiskerade egendom skulle återlämnas och utnyttjade sitt inflytande i S:t Petersburg för att ändra regeringens inställning i Armeniens fråga. Om detta skrev han det följande till tsaren: "Ers Höghet vet säkert att Rysslands policy i dessa områden sedan Peter den stores tid har grundats på vänskapen med det armeniska folket. Denna policy hos oss har belönats av armenierna genom deras assistans till våra soldater. Genom beskyddandet av armenierna har vi hittat lojala allierade som ständigt tjänat oss väl. Enligt min åsikt så har tiden kommit för att vi ska återvända till vår sedvanliga ryska policy". 62

Men när Stolypin, år 1908, tog över makten i S:t Petersburg kunde prins Vorontsov-Dashkov# inte stoppa hans aggressiva policy om förryskandet av ickeryska folk i imperiet, en policy som återigen hade fått vind under vingarna. 63