Det var under slutperioden av Diocletianus regeringstid som Armenien antog kristendomen som officiell statsreligion. Vi vet att Diocletianus tillhörde den del av Roms ledande kejsare som av politiska skäl gick väldigt hårt åt de kristna. Trots det finns det inga tecken på att han visade någon som helst illvilja mot Armenien då landet blev kristet.
Dessutom skulle accepterandet av kristendomen under Diocletianus efterträdare, kejsar Konstantins tid, sätta punkt för skillnaden mellan Roms och Armeniens religioner. Olyckligt nog innebar kejsar Konstantins regeringstid även början till slutet för Roms närvaro i öst. Efter denna tid var Roms representant i öst ej Rom självt utan dess efterträdare, det östromerska eller Bysantinska imperiet som aldrig lyckades leva upp till sin företrädares namn.
Vid detta ögonblick då Rom lämnade maktscenen i öst är det på sin plats att vi undersöker den viktiga roll som dessa krig i öst spelade i upplösningen av romerska riket. Denna upplösning berodde på att när Rom koncentrerade sin styrka i kriget mot Persien kunde man inte samla sina krafter tillräckligt väl mot vildarna från väst för att tvinga dem till ett avgörande nederlag. Rom kämpade, enligt W. S. Davis, enbart med en hand mot de vilda stammarna i väst då dess andra hand var förlamad av det ständiga hotet som ställdes mot dem från sassaniderna. 24 Här ser vi ännu en gång den viktiga och avgörande geografiska roll som Armenien spelade under antikens historia.
Armenien var som en naturlig sköld och visade sig vara till nytta med sin geografiska position. Rom hade istället för att dra in landet i oändliga strider och inre motsättningar för att försvaga det, under de gångna seklerna bestämt sig för att inte bara hålla detta land och dess styre självständigt, utan även förstärka dess styrkor och hjälpt till med dess utveckling. Armenien kunde på så vis spela en avgörande roll ur ett historiskt perspektiv. Armenien kunde ensam ansvara för försvaret av det romerska imperiets östra gränser och på detta sätt tillåta Rom att koncentrera sina styrkor mot vildarna i väst. Kejsar Diocletianus påbörjade denna politik men tyvärr följdes den inte av hans efterträdare.
Armeniens antagande av Kristendomen och Grigor Lousavoritch (288-301)
Under Tirdat III:s regeringstid, vars storslagna strider mot perserna vi återgav nyss, skedde en händelse som kom att ha en avgörande roll och göra stort intryck i det armeniska folkets liv och det var antagandet av Kristendomen som landets officiella statsreligion. 25 Denna händelse kan räknas som centralpunkten för detta folks historia och allt som de kom att uppleva senare var direkta konsekvenser av detta beslut.
Dessutom visade det sig att kristendomen först kom att bli den utvecklande kraften och sedan den faktor som bibehöll nationen och på sätt och vis blev dess väktare. Enligt den österrikiska forskaren Hermann Abich "...och det är just därför som det armeniska folket, under kristendomen påverkan, nådde en hög nivå av kulturell utveckling och än idag är en viktig symbolisk faktor i mänsklighetens historia." 27
Senare i historien, som Bertrand Bareilles skriver om då Armenien kom under främmande maktstyre "det var enbart på grund av kyrkans existens som man trots yttre tvång och medan man tyngdes av ett ojämförbart svårt öde, som man åtminstone kunde säkra sin överlevnad och bibehålla sin identitet."
|
|
|
