Mkhitaristerna startade, förutom den institution som de hade grundat i staden Venedig och som finns än idag, en filial i staden Trieste, på en jordlott som de hade fått av drottning Maria Theresa. Kejsar Josef II visade ett speciellt tycke för denna institution och gav den fulla privilegier. År 1807 tvingades mkhitaristerna, som hade råkat ut för Mormonts vrede, lämna staden Trieste och sökte skydd i Wien. I denna stad skänkte kejsar Franz II, vars hustru hade en mkhitarisk präst som sin biktfader, det gamla klostret som tillhörde capucinerna åt dem . 36
Intrycket från dessa två institutioner på det armeniska kulturella livet och renässansen var oerhört. Enligt Georges Bernades uttalande var dessa två institutionerna som två armeniska universitet och centrum för studier, forskning och skrivande 37. Deras bibliotek med handskrivna böcker som de hade samlat var anmärkningsvärt. Fr.o.m. 1816 och framåt grundade staden Venedigs styrelse en akademi och tog in alla vetenskapsmän, vilka hade arbetat med studier om det armeniska språket och historia, oavsett deras religiösa tro.
Mkhitaristerna gav, redan då Mkhitar själv var vid liv, ut flera användbara verk av vilka de flesta handlade om lingvistik och grammatik. Under Mkhitars efterträdares tid, speciellt under Akontz Kövers tid (Kövers var av en armenisk adlig familj i Transsylvanien och ledde mkhitaristerna mellan 1800-1824) tryckte mkhitaristerna flera berömda verk. Dessutom publicerade de flera av de västerländska språkens grammatikböcker för armeniska studenter, samlingar för utlärning av språk och översättningar av de klassiska och moderna mästerverken. Alla dessa kom att utgöra grunden för undervisningsmaterialet i armeniska skolor under större delen av 1800-talet. 39
Till dessa publikationer kommer följande skrifter: ordböcker, encyklopedier, litterära, historiska, geografiska, arkeologiska språkvetenskapliga och andra verk som t.ex. Armeniens historia skriven av prästen Michel Tchamtchian, Armeniens geografi skriven av Lucas Indjidjian, historisk forskning av prästen Leonce Alishan som har ägnat boken åt beskrivning av Armeniens olika provinser och den stora armeniska ordboken i två volymer som författades under prästen Avkarians översyn och publicerades i Venedig och även verken av prästen Dashian i Wien.
Tchamtchians verk är av stor betydelse eftersom hans Armeniens historia, samtidigt som den återuppväcker armeniernas gångna historia, skänker stolthet och identitet och fosterlandskänsla till armenierna. Man kan jämföra Tchamtchians verk och dess inverkan med den serbiska historien skriven av Rajitch som publicerades år 1794 i Wien eller med bulgarernas historia som Veneline publicerade år 1829 i Moskva. Både dessa två böcker spelade en stor roll i det intellektuella och nationella uppvaknandet av respektive nation.
Förutom dessa arbeten kunde mkhitaristerna med finansieringshjälp från två armenier bosatta i Indien, bygga ytterligare två armeniska högskolor, en i Venedig och en i Padova. Högskolan i Padova flyttades sedan till Paris och slutligen till Sevre (1929). 49
Den armeniske kunnige författaren och vetenskapsmannen, Arshak Tchobanian, har tagit i akt mkhitaristernas huvudsakliga roll, d.v.s. deras påverkan på armeniernas tankesätt och skriver: "Mkhitaristerna som var under inflytande av den klassiska andan och de grekiska och romerska kulturerna spred ljus på den armeniska nationens alla grenar och skapade ordning och reda hos den. När de venetianska mkhitaristerna har ägnat sin tid åt litterära verk så har mkhitaristerna i Wien, under påverkan från den tyska praktiska andan, strävat mot vetenskapen och ägnat sin tid åt studier av historia, språkvetenskap och arkeologi och mottagit arbetsmoralen och noggrannheten som är de huvudsakliga kännetecknen för den västerländska vetenskapen." 50
Mkhitaristerna förtjänade verkligen att tillhöra den armeniska nationen. De var delaktiga i väckningen av det gregorianska prästerskapet från deras sömn och dvala. Dessutom var de, med sina vetenskapliga verk, högt delaktiga i att bekanta det armeniska folket med Europas historia, litteratur och språk. Samtidigt skapade de kontakten mellan den armeniska nationen och den västerländska civilisationen.
Deras verk har varit ett stöd för det armeniska folkets kulturella uppvaknande vid en tidpunkt då detta folk hade vaknat ur flera seklers sömn, en sömn som yttre omständigheter och krafter hade påtvingat det.
|
