Men trots att Armenien hade lämnats åt sitt öde av östromerska imperiet så vägrade man att ge upp. En av de stora armeniska ledarna, Moushegh Mamikonian, som tillhörde samma adelsfamilj som sedan några generationer tillbaka hade ansvaret för landets militärmakt, lyckades med hjälp av romarna slå ut perserna ur Armenien och sätta Arshak II:s son, kung Pap på tronen. Det avgörande slaget ägde rum på slätten Bagrevand, vilket slutade med nederlag för perserna och deras allierade (d.v.s. de folk som bodde i Transkaukasus).
Detta var ett hårt och blodigt krig men armenierna visade att de besatt något som deras fanatiska fiende saknade. En av de saker som var bevis på detta var då Shapours harem föll i kung Paps och överbefälhavaren Moushegh Mamikonians händer. Trots den behandling som kung Paps mor och far hade fått av Shapour behandlades fångarna med stor respekt och kung Pap skickade kvinnorna i haremet under eskort tillsammans med andra krigsfångar tillbaka till persernas läger.
Den store armeniske författaren, Raffi, har tillägnad en vacker historieroman till denna period i Armeniens historia. 68 Det finns även en väldigt bra och kortfattad återgivning, skriven av Gibbon om dessa avgörande krig under Arshakouni dynastin som utkämpades för överlevnaden av Armenien. 69
Armeniens kung Pap som regerade mellan 369 till 374, hann stärka hovets ställning och lyckades få landets feodalherrar under sin kontroll. Han hamnade i konflikt med armeniska kyrkan som hade enorma tillgångar och obegränsade befogenheter. Det slutade med att han stängde flera kloster och påstod att armeniska nunnor skulle tjäna sitt land bättre om de gifte sig och skaffade familj. Dessutom konfiskerade han mer än hälften av kyrkans marker då han tyckte att det som återstod för kyrkan var mer än nog för att den skulle kunna skaffa sig förnödenheter. Kung Pap föll offer för en komplott som iscensattes av en av de östromerska legionledarna och mördades.
Hans efterträdare, Varazdat (374-378) var en okunnig ledare som lät mörda den nationelle hjälten Moushegh Mamikonian och landförvisade hans släkting Manuel Mamikonian.
Under de kommande kungarnas tid (Vagharshak 378-380 och Khosrov III 386-392) delades Armenien av inbördeskrig i två läger, ett som stöddes av Bysans och ett av sassaniderna. Armenien återfick för en sista gång sin storhetstid under kung Vramshapouhs styre (392-414) och det var under dennes tid som prästen Mesrop år 405 uppfann det armeniska alfabetet.
De två sista kungarna som satt på Armeniens tron var Shapour (416-420), son till den sassanidiske kungen Yezdgerd I och Artashes som regerade från 423 till 428. Artashes blev den siste kungen i dynastin Arshakounian som levde två sekler efter att dess huvudgren, arsaciderna i Persien, upplöstes och Armenien återfick sin självständighet.
I verkligheten hade Konstantinopel, som till synes hade glömt de dyrbara romerska läxorna, under Theodosiska dynastins tid på grund av sin svaghet gett efter för sassanidernas krav på att dela Armenien mellan sig. Enligt Gibbon betraktades denna lösning, vilken kejsar Augustus avfärdade med avsky och förlöjligade, av kejsar Theodosius II (401-450, kejsare från 408) som en av imperiets största succéer, ett imperium som var på undergångens kant där man då var mer Van vid att bli av med provinser än att erövra dem. 75
|
