Wigram skriver: "Ani visar att armenierna vara kapabla till att utveckla och sprida sin egna originella och säregna arkitektformer. Bland deras verk syns inte så stora byggnader men det intressanta och originella med den armeniska stilen hos dessa byggnader från denna period är att man kunde bygga medelstora byggnader som väckte stor beundran hos åskådaren, och få dessa medelstora byggnader att framstå som enorma och ståtliga." 135
Denna volymkänsla upplevs inuti kyrkorna. Strzygowski skriver: "Insidan av armeniska byggnader kan användas som skolexempel för konsten om påverkan på åskådaren och hur man kan få henne att börja tänka, och det är uppenbart att detta intryck ges inte med rikliga dekorationer eller dekorationsstilar, utan med skapandet av grupper, volymer och kvaliteten hos utnyttjandet av rymden, och med hänsyn till omväxlingen mellan ljusa och skuggiga platser." 136
De originella aspekterna hos den armeniska arkitekturen under denna period har väckt stort intresse hos många konsthistoriker och påverkat dem. Dalton skriver: "Det är ingen tvekan om att armenierna var intellektuella och artistiska människor, både med avseende på deras tankesätt och deras kultur men även inom konsten. Deras arkitektur är iögonenfallande och beundransvärd med tanke på dess styrka och uppfattningen och utnyttjandet av utrymmen, men även med hänsyn till dess originella byggnadsformer." 137
Och Eberselt uttrycker sig på följande sätt om detta: "Trots det lidande och de påtryckningar som armenierna fick genomgå kunde de skapa en originell och lysande arkitektur, en konst som man utan tvekan kan kalla den för nationell. Deras byggnader är med sin säregna ordning och struktur enastående. De berör en med sin volym och lämnar en stark känsla av kraft, styrka och ståtlighet i hjärtat." 138
Charles Diehl skriver i sin tur att: "Det syns iögonenfallande linjer i dessa byggnader. Kupolen har ett speciellt utseende från utsidan. På byggnadens cylindriska del, som oftast är en polygon och relativ hög, finns ett tak i form av en pyramid vilken skymmer kupolen och reser sig som ett verkligt torn mitt i byggnaden. Absiderna visar inga utbuktningar på byggnadens exteriör och utmärks nästan uteslutande av de djupa triangelformade springor som är uthuggna i väggarna. På insidan har man använt en djup båge med kanter som är fyrkantiga, eller vanliga pelare. De yttre väggarnas utsmyckningar är inte mindre uppseendeväckande än interiören och är smyckade med höga och smala takpelare. De är täckta av spiralliknande uthuggningar. Och till sist syns det att man uteslutande har använt sig av uthuggna stenar. De höga och konformade taken är täckta med kalkstensliknande tegelpannor." 139
Och Charles Diehl drar slutsatsen att dessa kyrkor, med sina stora volymer och vertikala och höga linjer, påminner mer om byggnaderna i det västromerska imperiet än de i det östromerska imperiet, d.v.s. Bysans.
Och det är uppenbarligen på alla dessa forskningar och observationer som Strzygowski har förlitat sig på när han påpekar det faktum att den romerska arkitektstilen med sina tydliga kännetecken som halvcirkeltak och pelare uppkom först under 1000-talet i västvärlden, och detta är ett bevis på att armenierna uppenbarligen med sin lära, konsultation och deltagande har haft en viktig roll i introduktionen och inspirationen till denna östromerska konstform, en konstform som innebar slutet för den långvariga konststil som var förhärskande i Västeuropa mellan 500- och 1000-talen. 140
|
