På det kulturella planet har påverkan från kyrkans arbete, även under de sämsta perioderna, varit konstant märkbar. I vår kommande diskussion kommer vi att beskriva den anmärkningsvärda del som mkhitaristerna hade i denna fråga. Men här är det på sin plats att vi nämner att år 1609 byggde biskop Sarkis och prästen Kirakos det berömda klostret Tatev, vilket blev ett av de viktigaste kulturcentren i Östarmenien där man började förbereda den armeniska nationens renässans eller återuppståndelsen av armeniska kulturen. Senare, under 1700-talet, skulle den store katolikosen Simeon I och två andra präster i Konstantinopel vid namn Kolot och Nalian med sina kulturella verk bana väg för uppvaknandet av det armeniska folket.
Under de första decennierna under 1800-talet spelade även katolikos Nerses en stor roll i detta arbete. 23
Men är det verkligen så att den armeniska kyrkan, under hela denna tid då turkarna styrde över Västarmenien och perserna över Östarmenien, har utfört så många goda gärningar så att det inte finns någon orsak till kritik? Självklart inte. Då atmosfären i dessa två imperiers styre under deras förfall var en tid av förtryck, våld och korruption så var naturligtvis försämringen i organisationernas struktur och människans natur inte helt verkningslös även för den armeniska kyrkan. 24
Med tiden kom okunnighet, och något ännu värre, handel med religiösa ämbetsposter att dyka upp även inom den armeniska kyrkan. I kontakt med de korrupta hoven och regeringarna i Konstantinopel och Teheran sågs tillfällen då den armeniska kyrkans ledare visade tecken på korruption och fördärv.
Dock kan samtliga dessa smutsfläckar, vilka egentligen var resultatet av den starka korruption som styrde över hoven i det ottomanska riket och Persien, men även var resultatet av det regeringssystem som dessa styren påtvingade sina undersåtar, inte täcka över de lysande och högvärderade tjänster som kyrkan utförde. Saint-René Taillandier skriver: "När vi kommer ihåg alla de tjänster som dessa präster har utfört för bevarandet av en ärorik historia och dess seder, så tvekar vi att framhäva deras okunnighet och deras mindre värdiga arbeten och vidskeplighet."
Dessutom nådde den armeniska kyrkan aldrig den grad av korruption rörande handeln av religiösa ämbeten och poster som den grekiska kyrkan i Balkans provinser hade nått. Balkans grekiska kyrka har en tysk historiker liknat vid en stor handelsorganisation där höga katolikosämbeten såldes för pengar och där prästerna tog denna summa, flerfaldigt, från folket.
Alla dessa saker begränsas dock till perioden då de kristna folken inom det ottomanska riket befann sig vid moralens avgrund, d.v.s. 1600- och 1700-talen som liknar situationen hos den romerska kyrkan under dess förnyande under 1500-talet. 1800-talet var samma förnyelseperiod för Orientens kristna kyrkor, och i synnerhet för den armeniska kyrkan.
Den roll som det armeniska prästerskapet skulle åta sig under 1800-talets armeniska renässans var en lysande symbol för arbetet hos den framtida katolikosen, Khrimian Hayrik, så väl som armeniska folkets heroiska hjältedåd under händelserna i 1895-1896 28 och åren 1915-1918 men även närvaron av åtskilliga biskopar, präster och religiösa ledare i massornas främsta leder, allt och alla, bevisar att de armeniska religiösa hade sedan länge återvänt till sin nations viktiga tro och seder.
|
