Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 358 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Den extraordinära temporära kommissarien för de kaukasiska frågorna, Stepan Shahoumian, utsågs för att i alla avseenden samarbeta med befolkningen i Västarmenien vad gäller förverkligandet av punkterna 2 och 3, såväl som för att skapa en blandad kommission för att fastställa en deadline för tillbakadragandet av trupperna från områdena i Västarmenien (punkt 1). 26

Påbudet bekräftades i slutet av januari: "Den tredje kongressen för sovjeterna välkomnar policyn hos rådet för folkets kommissarier, vilket har proklamerat Finlands absoluta självständighet, har påbörjat tillbakadragandet av trupper från Persien och har gett Armenien rätten till självbestämmande." 27

Tyvärr hade varken Sovnarkom, dess extraordinära kommissarie eller kongressen för sovjeterna några medel för att tillämpa punkterna 2, 3 och 4. I diskussionerna kring påbudet frågade krigskorrespondent Henry Barby: "Var det på grund av naiviteten, ignoransen eller cynismen hos Lenin och kommissarien för nationaliteter?" 28 Den sovjetiske historikern Borian har rentvått dessa genom att svara: "Följaktligen vara det nödvändigt att överge den tsariska policyn för Turkiet, Persien och Afghanistan och bevisa den logiska naturen hos sovjetpolicyn genom att den faktiskt inte fullföljer några imperialistiska mål. Tillbakadragandet av sovjetiska trupper från Persien och Västarmenien var en demonstration av detta. Den armeniska frågan blev därmed medlet och inte slutet." 29

Den mest påtagliga effekten av hela denna episod var den större kraft som ingöts i de ryska soldaterna som återvände hem. Men för att ge Sovnarkom rättvisa bör man säga att med eller utan dokumentet i fråga skulle den kaukasiska fronten ändå ha övergetts. Deserteringarna hade nått sådana proportioner innan bolsjevikernas kupp och antagligen fanns det inte någon kraft som kunde stoppa detta heller. Dessutom erkände inte Kaukasus regeringen med folkets kommissarier och den militära ledningen i södra Ryssland dominerades fortfarande av antibolsjevikiska generaler. Hur som helst så beskyllde så gott som alla armeniska politiska ledare Sovnarkom för ha underminerat inhemska försök till att stabilisera fronten och återta de ockuperade områdena.