Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 385 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Huruvida de armeniska uppgifterna kan bekräftas eller inte, återstår faktumet att den 12 mars 1918 gick den 36:e divisionen segerviss in i Erzurum och la beslag på stora lager av mat, fästningens fyrahundra stora kanoner och, ännu viktigare, nyckeln till hela armeniska platån. Med Erzurums fall slutade även slaget om Västarmenien. I Van och norrut mot Khnus och i Alashkert-dalen fortsatte de armeniska grupperna motståndet lite längre innan slaget om det kaukasiska Armenien började. I mitten av mars, besvikna och modfällda, överlämnade de sitt befäl och åkte till Tiflis. 30 General Lebedinsky försökte att stabilisera en kortare försvarslinje genom att ge Nazarbekian ansvaret för fronten från Maku i norra Persien till Olti i oblasten Kars och göra general Gabaevs georgiska enheter ansvariga för försvar av regionen mellan Olti och Batum. Under tiden drog sig den kaukasiska generalstaben tillbaka från Sarighamish till Alexandropol, den strategiska förgreningspunkten för järnvägen mellan Kars och Tiflis och den persiska gränsen vid Joulfa. 31

Mot de transkaukasiska styrkorna stod en turkisk division längs Svarta havskusten mellan Trabizond och Batum och tre andra på den centrala platån vid de armeniska ställningarna i Sarighamish-Mejinkert och Van. Sporrade av sina så gott som ansträngningslösa segrar fortsatte de förfallna osmanska enheterna att avancera då de korsade 1914 års gräns den sista veckan i mars. 32 I en räd från Erzurums vilayet in i områden väst och söder om Sarighamish hade de lyckats avbryta kommunikationerna mellan Van och Kars. Befälet för den kaukasiska armén fruktade en flankeringsrörelse, lik den i Envers strategi 1914, och återkallade sina utmattade soldater från Alashkert-dalen, och den 5 april beordrade general Areshian att överge Sarighamish och retirera till Novo-Selim, cirka 32 km från Kars fästning. Två dagar senare gick enheter från den turkiska 4:e armékåren in i Van, medan försvararna och invånarna, för tredje gången sedan krigets utbrott, flydde över den smala remsan av persiskt territorium som skilde vilayeten från guberniian Jerevan. 33 Inom loppet av två månader hade de östra provinserna i det osmanska imperiet återvunnits. Enver, Vehib, Karabekir och Shevki förberedde nu att verkställa artikel IV i Brest-avalet.