Karta Stäng  
Personinfo Stäng  
Information Stäng  
Källor och referenser Stäng  
  English
 
Index

Armenien

Urartus civilisation

Segern för Självständighet

Dynastin Artashesian på Armeniens tron

Armenien mellan Rom och arsaciderna

Antagandet av Kristendomen

Försvaret av kristendomen

Armenien under dynastin Bagratounian

Kilikien - Den Nya Armenien

Armenien under turaniskt styre

Armeniens renässans eller återuppståndelse

Östfrågan

Ryssland i Kaukasus

Den armeniska frågan

Kamp på två fronter

Tsarryssland mot armenierna

Ungturkarnas revolution och det armeniska folket inför det första världskriget-

Första världskriget

Armeniens återuppståndelse

Armenien på väg mot självständighet, 1918

- Armenien på väg mot självständighet, 1918

Östarmenien

Västarmenien

De hoppfulla åren (1914-1917)

"Hopp och känslor", (mars-oktober 1917)

Bolsjevikrevolutionen och Armenien

Transkaukasus i drift (november 1917- mars 1918)

Dilemman (mars-april 1918)

Krig och självständighet (april-maj 1918)

Republikerna Georgien, Azerbajdzjan och Armenien

Supplikanterna (juni-oktober 1918)

Sammanfattning

Sovjetiska Armenien

Den andra självständiga republiken Armenien

Summa summarum

FöregÃ¥ende sida Sida 5 Nästa sida Mindre font större font Utskriftvänlig version  
Urartu utvecklades till en av dåtidens mest avancerade civilisationer. Byggnadskonsten tillhörde de mest avancerade bland dåtidens kungadömen och flera broar, byggnader och hantverk av metall och mosaik vittnar om detta. 48 De hade även ett avancerat bevattningssystem som bestod av välkonstruerade kanaler. Detta system som byggdes under kung Menoas tid, användes ända fram till nyligen för bevattning av Vans fruktgårdar 49.

"Grödor, betesmarker, träd till byggnaderna och mineralämnen var i överflöd bland Armeniens berg, som var hem åt en bergsbefolkning med ytterst hårda och stränga seder och vanor. Livsvillkoren, även om de inte var lika trevliga och lätta som i Mesopotamien, tillätt att en stark civilisation kunde etablera sig där." 50

Dessa var de allra senaste kunskaperna som man i början av 1900-talet hade kunnat hitta om Armeniens historia och dess befolkning. Dessa uppgifter har även ersatt de tidigare påstående som pekade på att Armenien, under dess tidiga år, beboddes av kaldéer och assyrier och att dessa, vid ankomsten av de indoeuropeiska armenierna hade kört tillbaka söderut. 51

Nu för tiden tror man däremot att Armeniens ursprungliga befolkning utgjorde ett eget folkslag och pratade ett språk som sannoliken tillhörde till de kaukasiska språk och att de kördes inte bort söderut utan har med tiden assimilerats bland de nykomna ariska stammarna.

Dock, i ett landskap med höga berg som Armenien, fick små grupper av ursprungsbefolkningen möjlighet att komma undan någon som helst blandning och assimilering. Och det är utan tvekan detta faktum som har inspirerat professor Pittard, den berömde etnologforskaren och lärare vid universitet i Genève, att skriva det följande: "När vi tänker på de stora civilisationer som har överskuggat den asiatiska kontinenten, beklagar vi att vi inte vet vilka av de nu existerande grupperna kan påstå sig härstamma från dessa stora civilisationer. Man kanske bör betrakta kurder och armenier som några av arvtagarna till de stora civilisationerna i västra Asien." 52