Armenien som i och med detta hade försvarat sig med största lycka, tvingade Persien att erkänna Armeniens politiska och religiösa frihet och kunde därmed uppleva en semisjälvständighet. 8
Under 500 och 600-talen hamnade Armenien, eller snarare de armeniska furstendömena, i en ganska besvärligt sits på grund av de otaliga konflikterna mellan Bysans och Persien, då dessa krig ägde rum på armenisk mark. Denna situation kom till speciellt i anslutning till dem stora krigen under de två bysantinska kejsarna Mauricius och Heraklius. Armenien upplevde några perioder av självständighet men gick genom många svåra tider. Egentligen var Armenien i mycket sämre position mellan det sassanidiska Persien och Bysans än det verkade vid första ögonkastet. Kristendomen var utan tvekan ett starkt band som knöt Armenien till Bysans, men man måste även komma ihåg att den armeniska kyrkans brytning från den bysantinska hade grävt en djup förkastning mellan dessa två länder. Sassaniderna som var Bysans ärkefiende hade däremot antagit en ny policy där man beskyddade de kristna som bröt sig loss från den bysantinska kyrkan. 9
Dessutom så måste man beakta den fundamentala skillnaden mellan den feodala armeniska samhällssynen och den bysantinska mäktiga och moderna byråkratin. 10 Vi har redan sett hur den armeniska feodalismen skiftade mellan sina mäktiga grannar. Vi har även bevittnat de försök som har gjorts för att förinta den armeniska nationen, bl.a. det hos kejsar Mauricius. Men det armeniska folkets mod och vilja besegrade alla dessa försök. Båda konkurrenterna förstod med tiden att de inte kunde borste ifrån Armeniens hjälp i kampen mot den andre, och att det var lönlöst att försöka tämja detta modiga bergsfolk. I verkligheten lyckades furstendömet Mamikonian att återfå sin självständighet efter ett tag. 11
På detta sätt, lyckades Armenien under hela denna tid som landet låg mellan Bysans och Persien, eller som en historiker har sagt, mellan världens två ögon, bevara sin nationella identitet, d.v.s. sitt språk, sina stora självständiga ledare och till slut det allra heligaste, sin kristna tro.
Blomstringen av den armeniska arkitekturkonsten mellan 400 och 600-talen och rollen som landet hade under denna period i skapandet av kristen konst (vi kommer att återvända till
detta ämne) visar tydligt att Armenien hade en regim som trots alla svårigheter lyckades skapa tillfälle och möjlighet att bevara sitt folks identitet och t.o.m. uppmuntra dess utveckling.
Förutom detta, hade Armenien med sin geografiska position förvandlats till en knutpunkt mellan de bysantinska och sassanidiska civilisationerna. Det är sannolikt att i vissa områden, t.ex. arkitektur, har Armenien haft en smältdegels roll, d.v.s. att guldet hos dessa två kulturer har blandats i denna form och smält samman.
|
