Charles Diehl lovordar de ovärderliga tjänster som Strzygowski har gjort för konsthistorien och säger att Strzygowski avslöjade "att dessa byggnader, skapade med flera olika former och sätt, som är bevis på en förvånansvärd blomstring av konsten i Armenien under de tiderna" för vår värld och drar slutsatsen att man hädanefter skall erkänna Armeniens del i skapandet av kristna konstens historia 99; och enligt honom är Strzygowskis verkliga värde just detta. Något senare skriver han: "Det Bysans är skyldig till denna stora konstnärliga kraft kan ej helt beskrivas." Dock anser denne store författare fortfarande att de olika skapande krafterna bakom den kristna konsten i öst sammanstrålade i Konstantinopel och just därför, enligt honom, skall Bysans fortfarande få äran av att ha varit vaggan för kristna konsten i öst.
Och till sist så har den store konsthistorikern Henri Focillon bedömt vikten och riktigheten i Strzygowski skrifter på följande sätt: "Den armeniska arkitektkonsten har väckt Strzygowskis otroliga nyfikenhet och vi vet hur mycket vikt denne vetenskapsman lägger på den i skapandet av nya arkitekturformer innan medeltiden och under medeltiden. Denne forskare, som efter att under en lång tid ha betraktat den armeniska arkitekturen som en bysantinsk provinskonst, har till slut kommit fram till slutsatsen att även om den inte var den verkliga skaparkraften för denna konst så var den en viktig skola med en enorm strålande kraft för den. Vi påträffar inte dessa stora skapare och arkitekter enbart i Konstantinopel, utan även längre bort och under mycket äldre tider i länder som Dniester och Sereth 102".
Bland mästerverken i Armeniens religiösa arkitektur tillhörande 400- till 600-talen, av vilka några finns än idag och några andra finns som ruiner kan vi nämna: först av alla ärkebiskopssäten, den stora kyrkan i Etchmiadzin, som stod klar i slutet av 400-talet men undergick reparationer och vissa ändringar vid slutet av 600-talet. Bland kyrkorna byggda under 500-talet kan man nämna kyrkorna i Ashtarak, Avan och Eghivard. Bland 600 talets kyrkor återfinns kyrkan S:t Grigor i Dvin, S:t Hripsime i Vagharshapat (dagens Etchmiadzin), kyrkan på toppen av Ani, kyrkorna Mzkhet och S:t Gayane i Vagharshapat, kyrkorna i Bagaran och Alaman, kyrkan S:t Grigor i Zvartnots och de stora kyrkorna i Talish och Talin.
Ärkebiskoparna som efterföljde varandra som ledare av den armeniska kyrkan blev de givande krafterna och stora organisatörerna för byggandet av dessa kyrkor. Bland dessa kan man i synnerhet nämna Ärkebiskop Nerses III som av armeniska folket fick titeln "shinogh" (skapare).
Dessa enorma byggnader, som än idag står spridda över hela det armeniska höglandet, vittnar om att det armeniska folket har haft sin roll i världens konstnärliga utveckling, en roll utan vilken vår värld skulle vara fattigare och mindre fullständig.
De är även bevis på att trots att Armenien ibland har varit representant för den västliga kulturen i Asien så har landet även haft fördelen att ha varit källan för introduktionen av den orientaliska kulturen i väst. 117
|
